Om att backa bakåt...

Livet / Permalink / 0
Många är de gånger då jag skrivit här på bloggen om hur tacksam jag är för hur livet blev till slut.
Och många är de gånger då jag berättat om hur jag växte upp och blev vuxen samtidigt som jag tog hand om mina barn men...
 
Att jag genomgått en resa i livet gällande det här med finanser och fått känna på både det ena och det andra är ju ett som är säkert. Det intressanta är dock hur översvallande de där tacksamhetskänslorna är för, det är ju inte som om jag varit så fattig så att jag bott i en skokartong vid vägkanten. Så dags att bena lite i vad som gör att jag nu ändå välkomnar det där med att vara lite pank igen och varför jag är så tacksam...
 
 
När jag och barnens pappa gick isär och jag levde ensam med min tjejer alla dagar utom varannan helg, då blev det lite knapert men när jag tittar lite i backspegeln så tror jag ändå att jag tyckte det var lite spännande... att se om pengarna räckte menar jag...
 
Så här var det:
Efter att ha betalt hyra och annat nödvändigt då hade jag, efter att ha fått in alla intäckter i form av barnbidrag, bostadsbidrag, underhållsbidrag, A-kassa samt lite extra lön från hotellet(ja, jag jobbade också såklart...) och sist men inte minst socialbidrag, närmare 2000 kvar till mat och annat.
Redan på den tiden var det noga att busskortspengar inte sågs som en övrig post utan som en utgift lika viktig som hyran, så det var redan avklarat.
 
2000 kronor delades sedan in i  en veckopeng på 500 spänn som sedan spenderades på mat samt lördagsgodis och fredagsmys likadant vecka efter vecka inne på Exet i Huskvarna och om det blev pengar över delade jag dem i dagspengar.  Så hade jag av någon konstig anledning typ 130 kronor över när halva månaden gått ja då hade jag ju hela 8 kronor att spendera lite extra varje dag till mjölk eller nåt om det knep.
Och detta...och lyssna nu...utöver de ordinarie 500 kronorna...LYX!
 
Och sådär höll jag på i nästan fyra år. En budget varje månad som jag inte fick rucka på, så saker som bio, åka och bada eller äta ute...NIX!!!
 
Så småningom ändrades förutsättningarna allteftersom. Jag fick fast jobb på hotellet och kunde lyxa någon gång då och då. Och när jag träffade Robban och vi till slut efter två år flyttade ihop, då blev ju allt helt annorlunda och jag släppte mer och mer mina tajta budgetar även om jag överförde lite av mitt tänk på Robban(som i och för sig hade det i sig ändå).
 
 
 
 
Det där med pengar har alltid spelat en stor roll i mitt liv och när jag missade att de höjt barnbidraget ett år och helt plötsligt hade ett sparkapital då briserade bomben som det stod "spara" på och jag har sedan dess blivit ännu flitigare med mina budgetar och med Robbans hjälp så är det så vi levt.
 
Och att jag kan göra som jag gör nu är ju bara för att jag har ett kapital på banken som det står...Anna, din tid är nu...på och eftersom det är jag...inget konstigt alls...haha...
 
Jag saknar inte tiden då det var knapert men det var en bra tid. Jag kommer inte ihåg att jag var olycklig. Då som nu skedde det en stor omställning i livet så allt var ändå rätt spännande.
 
Nu känns det lite som om jag åkt tillbaka i tiden och jag har allt att vinna på att det var som det var. Jag tjänar(på eget bevåg) inga pengar men har nu bara mig själv att ta hand om.
Analysen är att jag nu i själ och hjärna återgått till slutet av 1900-talet och pengarna som nyss sågs som en självklarhet är inte det längre och då är det ju skarpt läge, ett läge att göra budgetar som kniper åt!
 
En sak är ändå säker och det är att detta inte är för evigt. Jag menar även om barnen är stora och klarar sig själva så är det ju nu ett helt annat fokus och det är ju det där med att ta hand om sig själv när man är gammal.
Och det är inte helt fel att kunna åka iväg och göra det där lilla extra i livet.
 
Det är därför det är bra att jag vet mitt eget värde.
Det är därför det är så viktigt att komma fram och upp
Det är därför svaret på frågan om pengar gör dig lyckligare är nej.
Men de gör dig tryggare!!!
 
Jag ställer in backspegeln, tittar bakåt och ser att denna månaden har jag 2990 kronor kvar och det är 13 dagar kvar av månaden. Helst ska jag ha 1500 kronor över till nästa månad(första målet var 2000).
Så...
2990 -1500 = 1490 delat med 13 och det innebär...vänta på det...att jag har 115 kronor att leva på varje dag till nästa månad...
Hurra!!!...det är mer än 8 kronor.
 
Se vad positiv och glatt allting blev nu haha...
 
Mycket bra Anna men du skall ju betala mat också!
Tråkigt mig själv...tråkigt!!!
 
Så...mot pensionen nu då?
Näe..jag menade inte så, men det är ju ändå dags och inte en dag försent och man ska ändå alltid se och tänka frammåt oavsett.
 
Vidare...
Jag tänker att det nu blev lite långrandigt och jag slutar för idag.
Nästa gång blir kortare hoppas jag.
 
Det har hänt lite saker.
En person vi trodde var död lever och mina test resultat från MyHeritage är klara så...
 
Laters...
Till top