År 2019, året då jag kanske blir en pingla från Gondor...

Livet / Permalink / 0
Kära 2019...
Jag hoppas att du blir precis så bra som jag tänker mig och att du inte nu när jag skriver min önskan i papp tänker att nä...ta inte ut något i förskott...för det sa alltid mor min...typ...
 
 
Här sitter jag nu i min lilla vrå och skriver.
Utanför lyser solen och där precis under mitt fönster bråkar träden fortfarande med vinden som sliter och drar i grenar och bark. Förvisso är vinden lite snällare idag och mullret av plåt som klamrar sig fast i byggnaden som är mitt hus hörs inte längre.
 
I huset mittemot är grannen ute och röker en cigg, totalt ovetande om att jag sitter här bakom en växt och tjuvkikar som helt vanlig nyfiken liten tjej. javisst eller som alla andra skulle säga som en liten "stalker"...
 
2018 var ett märkligt år, ett år av många olika livsomvälvande händelser. Vintern höll oss i ett strängt grepp och plötsligt dog Lill Babs och då blev vintern lite kallare.
Och när vi våndades som mest och skrek efter vår, då blev vi bönhörda och livet gav oss vår med mycket värme och sedan en sommar med värme som fick oss att be om kyla.
Allt efter normal skandinavisk standard...
Ja, tänk att kommunen bönade och bad allmänheten att låna ut fläktar till de äldre på äldreboendena, om man nu hade någon till övers när fläktlagren i affären gapade tomma.
 
Jag badade i stort sett varje dag och i mitt liv mätt så kommer jag inte att behöva bada igen i hela mitt liv. Jag och alla andra som aldrig brukar bada kommer att säga om sommaren 2018 att det var då vi var renast i hela våra liv...
 
 
Sen kom hösten och jag sa upp mig från mitt jobb som jag älskat och hatat i 24 år.
Det kändes precis som när jag var tio år och stod längst upp i hopptornet "Tändstickan" på Rosenlundsbadet och tittade ner mot vattenytan beredd på att ta steget och visa världen och mig själv hur tuff jag var. Jag var aldrig rädd, men vågade inte hoppa utan att hålla för näsan.
 
Jag var inte rädd nu heller men höll ändå ett hårt tag om näsan när jag hoppade för att inte få en kallsup när jag landade. Jag landade lätt ändå men svallvågorna efter hoppet slog tillbaka och jag fick svårt att hålla upp huvudet. Men när vattnet lugnat sig då simmade jag på tills jag kände fötterna mot botten och ställde mig upp lika stadig som alltid och tog mig iland...
 
2019 känns som ett år då allt kan hända. Mänskligheten har de senaste åren fått sin dos av det övernaturliga i form av krig, våld, tokiga världsledare och naturkatastrofer som vi aldrig sett maken till. Det känns lite som om vi inte kan få se mer onaturliga saker och jag hoppas av hela mitt hjärta att detta år för med sig lite mer vanligheter i form av lite mer mänsklig sans och reson. Jag menar...kan det bli värre...?
 
Kanske...
Och det skulle ju inte vara helt fel om landet jag bor i får lite ordning i maktenskorridorer. Ge oss lite stadighet i det ostadiga och framför allt, t ä n k...!!!
Men än så länge fungerar vi utan regering även om det nu börjar märkas att ingen kör bussen.
 
Själv börjar jag året så här och när jag listat ut hur många frimärken som behövs för att sända kuvertet till Houston Texas då kommer jag kanske att få lite svar på var jag kommer ifrån...egentligen...
 
 
 
Som person skulle jag nog ändå efter en närmare analys vara nöjd om det stod...en liten del Narnier och tre kvarts Vattnadal blandat med Gondor. Japp det är helt okej faktistk...
Men om Robban skulle få vara med i diskussionen skulle kanske även Fylke finnas med i blandningen. Det kommer jag dock att bestrida då jag inte har ett enda hårstrå på någon av mina fötter haha...
 
Vi hörs imorgon eller dag efter det.
Nu skall jag gå ut och leva lite i år 2019.
Ett år som kommer att bli finemang....
 
Laters...
Till top