Religiös lycka...?
Denna dag lördag började så bra med ett skönt uppvaknande utan väckarklockor och annat störande tjaffs. Men det religiösa kom senare(om det nu var det) när jag och Robban satt på ett kafé och surplade kaffe i godan ro. Vi kände efterdyningarna i kroppen som kommit till följd av ett spinningpass som vi båda fullföljt med all styrka vi orkade uppbringa denna morgon...
Känslan jag fick där jag satt i soffan med min kopp kaffe är svår att beskriva. Men jag tänker at det var ren glädje som rann i ådrorna glädje som nu pumpades runt, runt med eftersvettningarna som alltid följer ett pass av det slag vi just deltagit i. Eftersvettningarna försvann så sakta och snart var det bara mina skära kinder kvar där jag satt och tittade ut genom de stora fönstrena på världen. Och så plötsligt såg jag Karl-Bertil Johnssons mamma framför mig där hon stod och fick något religiöst i blicken och jag tänkte att jaha...det var så här hon kände där hon stod i sin tecknade värld och kände ren och skär lycka.
Ja, så är det nog, jag är för första gången på länge lycklig och nöjd med allt vad livet ger. Fast denna gången som inte på något sätt är den första, stannar känslan kvar på riktigt...
Tack livet tack...!
-Förlåt att jag avbryter er tjejer men...
Jag brister ut i skratt där jag sitter, mobilen vilar i ena handen och jag tittar förskräckt på den men känner ändå att det som hänt är så fruktansvärt roligt och hemsk.
Mina båda kollegor tittar förvånat på mig där jag sitter vid mitt skrivbord och skakar av skratt. Men när jag berättat för dem att jag precis skickat ett sms till min potentiella nya chef med budskapet att jag kan komma och jobba det datum vi funderat på samt också skojat om att det nu är dags för "löneförhandling" följt av en smiley och precis insett att jag skickat det till ett telefonnummer av stationär modell vilket gör att han nu kommer att bli uppringd av en spökröst som kommer att upprepa mitt meddelande på det mest industriella vis, så skrattar vi tillsammans och jag tänker att nej...jag orkar inte vara sur på min egen dumhet nu för jag, jag är bara för lycklig...
Lycka är rätt fint ändå! Och nu när jag går ut i köket och fixar lite gott käk till min man då blir han också lycklig vilket är positivt.
Och kanske, bara kanske tappar vi lite av vårt käk på golvet och sprider lyckan även till Otto Hundén som är här och hänger med oss ikväll haha...
Så...
Mot köket och käket!!!
Imorgon är det söndag och då kanske jag skriver igen, ja vem vet?
Japp allt i lyckans namn och jag säger bara...Lycka till allihopa...eller eh...god lycka är nog mer korrekt ändå Anna...?
Japp så är det nog.
Och nog det är, så...hejdå för idag och kram alla.
Laters...