Trollet och jag...

Livet / Permalink / 0
Månen vandrar sin tysta ban, snön ligger vit på fur och gran, snön ligger vit på taken endast tomten...ligger i min mage och håller mig vaken...eh, ja...
 
Alltså julen...
Så stod man där och skulle dra på sig arbetskläderna inför sin första arbetsdag sedan julen kom och gick. BH och tröja gick ju bra men sen kom byxorna och jag säger bara, fy fa.. vad mitt fett mått bra de här veckorna.
 
Jag menar...en halv centimeter extra på krockkudden runt om midjan är en rätt big(haha...big) deal.
 
 
Jag vet, jag skall inte klaga för det finns tusen och åter tusen saker i världen som är värre än mitt omfång runt midjan och ja, jag borde skämmas som gnäller. Men så blir det lätt när man liksom tagit "svart bälte" i chokladätning!
 
Nu tänker alla...så är det ju alltid...då vill jag bara säga att...nä, där får jag nog sätta ner foten och säga att jag vinner med hästlängder över alla då jag själv ätit upp nästan en halv chokladask om dagen i över en vecka och det i vetskapen att de här tankarna runt mitt välbefinnande skulle komma och jag tänker..varför gör man så...varenda sabla år...?
 
Ja, det blev så illa att jag när jag låg i soffan igår och fick typ håll i sidan (av att ligga) tänkte att ja...nu dör jag... Ni vet allt det där man hört om igenkläggade blodkärl och inre fett? Det har ju faktiskt dödat rätt många även människor som är smala utanpå menar jag.
 
Ja, så gick tankarna där jag låg och när det högg till ordentligt och senare började stråla upp vid lungorna ut i ena armen då tänkte jag...Anna, nu har du verkligen lyckats...du kommer att dö... CHOKLAD DÖDEN!
 
Sen gick jag ut i köket och slängde lite(ja, lite) chokladbitar, eftersom jag inte ville göra mig av med allt ifall jag skulle bli sugen. Lite senare fick jag dock ångest och beordrade min man att slänga allt han kom över, vilket han också gjorde. Förutom ett retligt litet glas där han lade lite godis åt sig själv.
Vilken egoist haha...
 
Nu var allt borta, även skumtomtarna som låg i en skål på skänken blev uppätna av ungdomarna på nyårsafton. Just skumtomtarna brukar vara mitt livs gissel vid jul men har i år faktiskt blivit utmanövrerade av just chokladen, och jag var på riktigt mäkta stolt över att inte ha ätit nästan en enda tomte.
 
Så...till freds med mitt nya icke existerande förhållande till godis levde jag på i det nya 2019.
Frukt inköptes och åts och jag var lugn och harmonisk och jag tänkte...yes...jag är så bra...
 
MEN...
Så kom då stunden då jag skulle ställa tillbaka mitt fina tårtfat i skåpet ovanför kylen.
Jag tog min lilla pall(eftersom jag är liten på längden fortfarande), klättrade upp, öppnade luckan och där...
 
-Men vad i helv...
Jag är ensam men svär högt för mig själv, tar en titt på den halvfulla plastburken med skumtomtar tar den i min famn och sen...
 
Ni vet trollet i "Trolltyg i tomteskogen" han som dödar en hel tomtearmé...
Han och jag blev ett i vår tomte slakt och i det faktum att båda jagade hittepå tomtar.
Den ene slog och den andra liksom bara...åt...
 
 
Ja, jag var tvungen att slänga in ett kort i all text.
Ett kort där jag ser glad ut för nu...är jag inte glad och i köket står en låda skumtomtar som är det retligaste jag sett och när jag skulle slänga allt åt helv...då sa någon...du behöver väl inte slänga alla direkt...
 
Och nä...det är helt rätt..det behöver jag inte för jag kommer att äta upp dom allihopa!!!
 
Ah...jag bantar en annan dag istället...suck!!!
 
Analys...?
Jag har inget liv som gnäller om saker som chokladätande och dumma skumtomtar...
Jag har heller ingen som helst karaktär längre.
Slut analys.
 
Men jag går vidare, letar upp min karaktär och slutar gnälla om löjliga saker.
Tuggar på en morot medans jag väntar på lördag.
Aha...lördag! Det betyder ju lördagsgo...stopp!!!
 
Skärpning A...skärpning!
 
Vi hörs och syns.
 
Laters...
 
 
Till top