Jag drunknade till sist, i sifferhavet...

Livet / Permalink / 0
Livet är fullt av mariga små val...
Ja, alla vi som sett den lilla sjöjungfrun en gång för mycket vet att det är Ursula(skurken) som talar och idag hörde jag rösten från mina barns filmkvällar eka i huvudet om och om igen där jag satt på en lektion iklädd rollen som...matte lärare och sen en annan röst, min egen som ekar...Anna! Hur tänkte du nu...!
 
 
När jag blundar ser jag alla dessa människor som står där framför mig och ber om mer tid. Mer tid att jobba, mer tid så att det blir lite till klirr i kassan. Människor som gör vad som helst för att jag skall bli nöjd och kanske ge just dem mer tid nästa gång...mer tid...mer liv...
 
Nu satt jag där idag i en lektionssal av precis alla de anledningar som de där människorna som så hårt satte sin tillit till mig. Och runt mig satt en massa ungdomar som jag bara bad till gudarna inte skulle komma fram till mig och fråga något för jag, jag har inte sett ett mattetal sen jag var i deras ålder precis innan jag födde Kim. Inte sen mattetalen slutade vara ett plus två och övergick i rena rama rappakaljan med x och y inom parentes.
 
Och, och ,och inte nog med det...lyssna på detta...idag är det Pi dagen,  dagen 3.14.
Jag dör och ironin begraver mig i sifferhavet som jag så hårt försökte att inte drunkna i...
 
Analys:
Man gör inte allt för pengar, det gör man inte. Det är ungdomarnas framtid vi leker med inte min för jag, jag har sett till att ha en miniräknare där det behövs räknas och inte mindre pinsamt kanske bett någon annan räkna åt mig....
 
När jag kom hem så kände jag mig helt överkörd på känslovägen. Inte bara av rädslan för mattetalen utan också för att det kom en skock blivande kockar och annan restaurangpersonal rusandes emot mig med buller och bång. Och likt alla kockar och serveringspersonal jag känner så pratade och skrockade de så högt att jag blev alldeles lyrisk över att plötsligt känna mig hemma samtidigt som jag skulle vara lärare, hålla masken och typ...bestämma...suck...!
 
Snurriga värld...jag är glad för alla utmaningar och än så länge hänger jag med men...när du stannar, då skall jag lägga mig ner, titta upp på himlen och fundera över vad det var som hände egentligen...
 
Och sist...
Min vikt är idag 1000 kilo varav hjärnan är 940 av dem.
Längd? inte så lång.Idag räckte jag upp till höften på hälften av killarna jag mötte.
Tillstånd? Allt ovan!!!
 
Som tur är finns det här också...
 
 
Mamma Gunnel och Adiba.
Vilket par. Jag dog lite och kom till himmelen när jag insåg att dessa kvinnor finns...på riktigt...
Kvinnor kan verkligen!
 
Nu orkar jag inte mer.
 
Laters...
Till top