Ett nytt gammalt mönster...

Livet / Permalink / 0
I min nya värld börjar allt så sakta kännas som hemma. Jag har haft utvecklingssamtal och planerar förebyggande för att minska stress. Jag ser med glädje att mönstret från min tid som avdelningschef nu i princip blivit det samma på skolan, och det känns rätt så himla gött faktiskt...
 
 
De sista dagarna har jag ändå funderat mycket på de här sista åren som gått, åren då allt hände.
Jag har tänkt på hur mycket det gav mig och hur mycket de har fått mig att vilja fortsätta frammåt.
 
Och så plötligt när jag sitter på en spinning cykel så känner jag att...nej, jag känner mig nog inte riktigt färdig än. Märkliga tankar om allt tar fart och när passet är slut då kan jag konstatera en gång till att ja, jag vill nog något mer även om jag i dagsläget inte vet vad det betyder...
 
Fast...någon dag senare...
 
-Anna...jag tänkte på dig imorse. Jag menar du gillar ju måndagar...
 Ja, det är ju så det är. Jag har alltid gillat måndagar bäst. Det är den enda dagen på veckan då man är utvilad efter helgen.
 
Mina nya arbetskamrater har fattat tycke för detta och ser det som lite fascinerande. Jag ler där jag står i det lilla köket där vi alla nu är samlade och häckar i väntan på att det skall plinga i just den micro man ställt sin mat i.
Jag ler åt tjejen som står mittemot och som så glatt berättat om sina tankar, och så...gör jag en liten måndagsdans. 
 
Vad det än är min hjärna nu klurar på så känns allt bra. Jag känner mig ompysslad då rektor A precis fixat så att jag fått både nytt skrivbord och en ny hurts. En ny fin stol hängde med allt detta fina och på väggen glänser min nya fina tavla som nu speglar min hjärna så som den fungerar när jag jobbar på skola...
 
Märk väl att jag till och med fått med min signatur där i hörnet.
Så himla snittsigt liksom.
 
Analysen av de tankar som nu dykt upp blir att jag får bli. Vilket betyder att jag helt enkelt får ta livet som det kommer och som det är.

Vikt: Ja det är ju ett jäkla tjat men känner man sig som en livs levande marshmallow så gör man.
Längd: Även om nästan alla andra är onödigt långa så är det orättvist att jag är onödigt kort.
Tillstånd: Tankar, känslor och annat analys tjaffs tar inte bort det faktum att jag nästa vecka har lov. Och efter veckor av precis allt så är det sååå...välkommet. 
 
-Men Anna du tänker ju ändå gå och jobba några av dagarna.
-Ja, jag vet men man kan ju inte vara hur ledig som helst...
 
Film: Ingen. Det blev Netflix serien The hounting of Bly Manor istället. Om jag blev rädd? Nä...jag spolade nämligen när det blev onödigt läskigt.
Träning: Löpning och spinning

Sist idag går tankarna till min man Robban.
Han tog i fredags avsked av sin pappa Jonny. Det blev en sorglig dag med många skratt och fina minnen. Jag tog som vanligt en väldig massa kort och på min instagram skrev jag så här:
 
"En familj som träffas, gammal och ung. Minnen som förenar, tårar och skratt. Ett liv får liv och förevigas. Kärlek och mer kärlek..."
 
 
 
Och sen...
Ännu mera kärlek!
 
Mitt i allt fick en diskussion plats. Diskussionen om huruvida den här kakan ser ut som en älg eller en ko. Själv tyckte jag att det såg ut som en fin brun Chilensk gris. Men vad vet jag liksom...
 
 
 
Laters...
Till top