Ja, nu har jag tid... men har hon?
Att det var en rörig dag igår det förstår ju alla. Och att jag själv har lite svårt att hänga med i det jag skrev igår, bevisar ju bara att hjärnan och fingrarna inte riktigt var överens om hur livet skulle beskrivas. Men vid närmare eftertanke...är det så viktigt egentligen...?
Nej det viktiga är ju att jag får skriva ut mina känslor i papp och att andra kan få läsa och känna att det där med osäkerhet, händer alla. Och att mitt mellan namn inte är meningsbyggnadsfantasten är ju lika uppenbart som okej för...jag är ju bra på så mycket annat och så är det ju också för alla...
Det fina kortet från i somras lägger jag upp här som en protest mot den kyla som idag uppenbarade sig som en ovälkommen fiende och ja, jag vet, alla fiender är ovälkomna det var ju det jag menade haha...
Kylan gjorde att jag idag för första gången(nästan) låg kvar i sängen isället för att till exempel åka till Huskvarna och gå hem. Det hela var en fantastiskt dålig idé då jag nästan omedelbart fick panik över att mitt sängliggande inte hade något syfte. Men jag är ju kvinna för min hatt och fann på råd och for med mamma Gunnel till A6 för att inhandla lite påskpyssel.
Javisst, mamma Gunnel håller ju inte bara på med "Kvinnor kan", "Kvinnor för fred och frihet", "Brottsofferjouren", m.m. hon är nu även förste pysselfixare och fixar påsken åt andra. Japp som en riktig liten påskgumma. Ikväll har jag dessutom varit uppe hos min mamma och demonstrerat hur pysslet skall gå till för ja, jag hjälper också till minsann.
Men vi backar lite här för när mamma var klar och åkte ifrån A6 så strosade jag runt själv ett par timmar och fick då tid att analysera det här med att jag och mamma hänger lite mer nu än vi brukar. Och så plötsligt inser jag att en av de positivaste sakerna med det här med att jag vänder upp och ner på allt och är mellan jobb m.m. Det måste ändå vara att jag får så mycket tid att umgås med mamma. Ja, så måste det vara för att mamma inte är pur ung det vet vi ju och att få så här mycket mor och dotter tid är nog få förunnat i dessa stress dagar som vi nu lever i. Ja, jag tror att jag kommer att titta tillbaka på den här tiden och tänka...mamma, det var den bästa tiden, det var det faktiskt...
Ja, jag har inte haft så mycket tid och ork de sista åren så det är verkligen dags nu.
Men vet ni vad det roligaste av allt är?
Jo, att min mamma egentligen inte har tid för mig haha....
Vikt: Mina äggstockar känns lite tyngre nu och hade de varit sådana däringa avlånga ballonger så hade man nog kunnat leka ihop en hel häst nu.
Längd: Hittade inte ett enda par byxor med min benlängd idag. Fast å andra sidan Anna, har du någonsin...?
Tillstånd: Är lite förväntansfull. Imorgon bär det av till Halmstad med tjejerna från gymnasiet.
Film: Tänkte titta på första "Thor" filmen men hann inte.
Träning: Gick i tre timmar på A6 det måste räknas.
Nu är det dags att gå och nana.
Och slänger man om bokstäverna i ordet nana...då blir det Anna, mycket logiskt...
Vi hörs emorgon...om jag får tid :-)
Laters...