Om att växa...

Livet / Permalink / 0
Att växa är viktigt och har alltid varit det. När man var liten då växte man på längden och jag kommer fortfarande ihåg min besvikelse när jag inte längre fick plats i min lilla koja under diskbänken i köket hemma på Kohagsgatan..
 
Ja, så var det men jag kommer också ihåg min besvikelse när jag inte växte mer och fann mig själv bli en rätt liten person i stora världen haha...
 
 
Men att växa går ju att göra på mer än längden och känslan av att växa som person är lite eller mycket härligare än att vara lång och växa på längden. Plus att man faktiskt kan skaffa skor med lite mer klack.
 
Adiba fick mig att växa tillbaka till normal känslostorlek igen och att hon blev mindre och mindre var ju något som jag skrev bara för att visualisera hur jag växte, Adiba är tusen gånger längre än mig och jag har den största repekt för både henne och alla hennes år som egenföretagare på ett ställe som alltid legat mig varmt om hjärtat för Central konditoriet har alltid funnits i min värld iallafall.
 
Mitt liv fortlöper och att jag till viss del är "fritidsforskare" är nu en sådan sak som jag mer och mer känner att jag njuter av. Kanske för att jag i hela mitt hjärta känner att det absolut inte är för evigt men också för att jag bevisat för mig själv och alla andra att jag än så länge inte löper någon som helst risk att bli en soffliggare eller dagdrälla. Det händer saker hela tiden, både för att jag omger mig med människor som ser till att det blir så och för att jag själv ser till att det blir så.
 
Min aktivitetsrapport för mars till arbetsförmedlingen såg ut ungefär så här:
 
3:e och 22:a mars sökte jag jobb
5:e mars skickade jag in en intresseanmälan till skola
1 - 31 mars har jag jobbat halvtid som lärare
1 - 31 mars har jag till 35% volontär jobbat på Circular Centre
17:e mars sökte jag in till universitetets HR utbildning
29:e mars gjorde jag en webb baserad utbildning
30:e mars gick jag en cirkelledarutbildning
 
Och mellan varven har jag fixat med min tjejgrupp samt med resan till Halmstad för den andra tjejgruppen.
 
Ja, jag är rätt bra faktiskt.
Och alla ni som nu liksom bara...Men Anna det visste vi ju...
Till er vill jag bara säga:
Ja ni ja, men när man går från stabil som ett berg till rullstens ås...då blir det lite läskigt, det blir det faktiskt, men som sagt det är det som gör hela grejen...
 
Vikt: Ja, idag är den 100 kilo och det bara för att jag åt en kaka.
Längd: Känslomässigt nära två meter men i övrigt så är 1,58 och en halv, stadigt.
Tillstånd. Fortfarande lycklig men också lite eller mycket arg på ryggen.
Film: Japp, nu är jag igång för igår såg jag "Captain Marvel" och tur är väl det så jag hänger med när det är dags för sista Avengers filmen.
 
Men träning då?
Jodå igår var jag och Robban ute med de nya mountainbike cyklarna vi införskaffade i höstas och jag säger bara...fy faan(rent ut sagt) vad glad jag är att vi köpte cyklarna för, den turen vi gjorde igår i vårsolen den var fantastisk även om jag på grund av ryggen knappt kom i och ur...
 
 
Japp...och vilken bra cykel sen....
 
Nu är det dags för lördagkväll och jag säger bara...imorgon drar jag till Hornborgarsjön hurra!!!
 
Laters...
Till top