Ingenting och allting...

Livet / Permalink / 0
Livet ja, vad ska man säga jag menar det är ju vad man gör det till och vill man, då kan man göra antingen ingenting eller allting och är man riktigt duktig och lyckas kombinera allt med inget ja...då har man kommit långt och kan klappa sig på axeln, stanna upp i två sekunder och njuta innan man springer vidare mot nya mål...
 
 
Robban, en man som inte backar i första taget när det gäller att cykla oavsett vilken sorts cykel det är som gäller. Idag var det dags för Vätternrundan och i morse när han gav sig av önskade jag lycka till som vanligt innan det bar iväg till Motala där loppet börjar.
 
Han kämpade som den fighter han är men då och då i livet händer det saker som gör att man liksom bara måste stanna upp och kanske till och med ge upp. Idag blev en sådan dag och även om det blev en "DNF" eller Do Not Finish(på cykelspråk) så spelar det ju ingen som helst roll då han gjorde allting han kunde istället för ingenting. Men visst är det ledsamt och som den fina fru jag är, säger jag bara...så himla bra jobbat det går bättre nästa gång...
 
 
Värme och för mycket dryck gjorde att magen inte hängde med och denna glada kille fick ge sig när kroppen hellre kastade upp maginnehåll än cyklade vidare...
 
Allt och inget ja...
Kim har min stora beundran just nu för hon gör allt och sen bestämmer hon sig för att göra inget och klarar det rätt bra faktiskt. Jag menar inte nu att hon latar sig eller så utan mer att när hon har mycket på jobbet då kopplar hon bort genom att liksom bara vara och är man som vi...då är det en beundransvärd egenskap för jag...jag hittar inte riktigt dit alltid även om jag också gör det tappra försök då och då...
 
Dagarna som gått har jag engagerat mig helhjärtat åt allt det jag gett mig själv i uppdrag att göra och min "do it lista" har varit lika genuin som oigenomtänk.
 
Och det är väl det som är bra när man vill att livet skall vända för tänker man igenom saker...då slutar det ofta med att man låter bli. Och att göra konsekvensanalyser är så himla bra men ändå inte och i livet som är mitt just nu pågår en ständig kamp om vad som är vad, rätt, fel, framtid, framgång, utveckling, inveckling...och så mitt i allt detta en enorm rädsla för att skeppet Anna skall få slagsida och kapsejsa.
 
Exakt samma rädsla som gör att jag ändå stävar framåt i riktningen som stavas livsomvälvning, riktningen som jag någonstans inerst inne vet är rätt...
 
De senaste dagarna i livet har jag förutom att leverera betyg och jobba framåt i skolan...
 
 
Lärt nyanlända härliga kvinnor Svenska...
 
 
Gett kärlek och fått kärlek samt boostat...
 
 
Planerat min framtid och andras...
 
 
Bakat smörgåstårta till en studentskiva och lärt mig att sluta sucka eftersom allt går och ja, nu för tiden kan man lätt göra en smörgåstårta till de som har problem med både laktos och gluten och ja, som dessutom är vegeterianer...
 
 
Ja, och när jag åndå höll på så gjorde jag några vanliga smörgåstårtor också haha...
 
 
Vikt: Fick ett galet godiskrävar anfall igår så idag...1 000 000 kilo.
Längd: Undrar hur det känns att inte behöva stå på tå för att krama...någon?
Tillstånd: Glad och avslappnad, känner att det är lugnet före stormen men tänker att tja...man kommer inte långt med inget så därför sattsar jag på allt...
Film: Ingen idag heller men tänker att filmen om mitt liv i real life är tillräckligt spännande just nu.
Träning: Har ju varit lite snorig och haft lite halsklåda så träning...näe...
 
Tänk att allting och ingenting ligger så parallelt. Det ena kan slå ut det andra men de kan också hjälpas åt.
 
Jag går nu och lägger mig och gör ingenting så att jag orkar göra allting imorgon.
 
Kram Alla
Laters...
 
 
Till top