Annalysen Analyserar

 

Efter ett tag kommer de tillbaka men jag hinner inte fråga hur det gått då det kommer kunder. Plötsligt märker jag att tjejen som behövde gå på toa tittar på mig, hon sitter på stolen under en filt igen. De hittade tyvärr ingen toalett när de var iväg och nu tittar hon på mig med ledsen min och så säger hon, jag måste fissa...igen...

Denna gången gör hon ett tecken mot framstjärten och jag nickar. Bakom mig hörs en ljus röst på lite upprörd arabiska blandat med svenska...la.. fissa..la... det hela följs av ett främmande ord och sen ett bestämt, kissa.

Den första tjejen tittar på mig med stora ögon, jag nickar jakande och så bekräftar jag att ja, det heter kissa...

-Men, säger hon och gestikulerar vad är det? Hon pekar nu på rumpan medan hon upprepar, -inte fissa, medans hon gestikulerar nej med fingret. Nu får jag ûber svårt i livet och jag suckar medans jag för första gången hel i mitt liv tittar mig omkring som för att kolla att ingen hör när jag tydligt säger ordet hon söker, för ja...det heter ju faktiskt...bajsa! Hon nickar och sen skrattar hon och jag med.

 

Lite senare när jag skrattande analyserar det hela kan jag ändå inte låta bli att tänka att hon kanske lurade mig. Kanske har hon min humor ändå? Om så är fallet...då är hon bäst haha...

 

Japp man kan ju alltid hoppas för det gör ju det hela så rätt.

En analys som redan är gjord är ju att det svenska språket är ett riktigt jobbigt ett. Det är för många ord som låter lika. Men visst fissa(fisa) eller kissa, vem bryr sig liksom. Jag har iallafall lärt mig ordet nej på arabiska. Ett ord jag hoppas att jag behöver använda så lite som möjligt. För "la" jag är inte bajsnödig nu!!!

 

Resten av marknaden flöt på, jag mötte både elever och forna arbetskamrater. Och när allt var över på lördag eftermiddagen då åt jag gott hos Jenni på Basilika och sen, sen sov jag i nästan ett helt dygn...

 

Såg fragment av meningar i flödet idag och i min värld så lät det som om de allra rikaste nu har hittat ett alldeles eget sätt att kämpa för klimatet på. Och att de nu kanske kommer att samåka i varandras privatjet känns lika gulligt som inte och jag säger bara...stackars Adam och Eva..vilka avkommor ni fick...

 

Det är nu 3 månader och 21 dagar sen jag sa upp mig. Jag har inte varit särskilt ledig som alla vet och sovmorgnar har inte varit med i min egen livskalkylering. Jag har sökt jobb och sökt mig själv, jag har hittat många människor att ta med i resten av livet och förvånansvärt lite människor att lämna i dungen bortom vägens slut. Känslorna har åkt upp och ned i min berg och dal bana. I vagnarna på vägen upp för ångerbacken har jag haft med mig elever och adepter från Circular Center och varje gång det gått utför har vi tjutit av glädje tillsammans och de har på något sätt hjälpt mig när vi nått dalarna för det har ändå fortfarande pirrat i magen på botten.

 

 

Det känns som ett helt år har gått och nu börjar jag verkligen känna att ja, det räcker nu.

Nu vill jag verkligen ha ett jobb igen. Jag menar inte att jag ångrar något men det är dags att hitta hem och när jag hittat dörrmattan där det står " Här slutar äventyret med ett nytt" då ska jag stanna och sen ska jag bygga.

Mariana sa idag att...Anna målet är att du skall starta eget, och jag liksom bara...okej det låter bra men först vill jag ha en ryggrad som håller mig rak i ryggen!

 

Så...