Den största respekten man kan få...
På en skola någonstans vid Friaredalen...
-Här i klassrummet så vill jag, att oavsett vad som händer så skall ni visa respekt...jag gör en konstpaus för att se att alla hört vad jag säger...men...fortsätter jag...vem är det ni skall ha respekt för...?
Tjejerna som hittills sett lite nonchalanta ut där de sitter vid sina bänkar, tittar nu lite osäkert på varandra och fyra par ögon riktas nu mot mig, alla lika bruna och rådjursaktiga som mina egna.
Jag letar och hittar dem alla medans jag tänker...snälla, svara fel så att jag får fram min poäng....
Min kära Lilla Anna, teckningen jag ritade för snart fyra år sedan för att ha som profilbild i den lilla blogg jag nu hade skaffat...
Ja, nu hänger den där på väggen i mitt kök som nu är helt klart. Jag är så tacksamt uppspelt över köket även om det nu är 20 veckor efter det att den dumma läckan upptäcktes och även om jag den sista tiden kräkts av tanken på att det aldrig blir klart.
Men här är det nu...vårt kök. Ett kök som jag kände att jag behövde göra om helt för att glömma det som varit och låta det bli en oas för det som komma skall i livet...
Kära livet, tack för det nya köket och för att allt materielt runt läckan nu är klart.
Kram Anna
Men hallå!!!
Vad svarade tjejerna i skolan nu då???
Jodå de svarade rätt och jag fick chansen att säga att de hade fel.
För, det är inte mig de skall ha den största respekten för i klassrummet där vi nu tillsammans skapar deras framtid. Nej respekten skall de ha för sig själva, den person de känner bäst.
-Nej det är inte mig ni skall ha störst respekt för även om det också krävs. Det är inte jag som skapar er framtid det är ni själva. Jag är bara den vuxna som kommer att finnas här och puscha på så att ni hittar nyckeln till er egen framtid...!
Jag tittar på dem och så känner jag äntligen...äntligen har jag fått säga det där som jag drömt om så länge och hur det än går nu så har jag gjort skillnad för det hela följdes av annat som är värt att veta i den värld som nu kommer att öppnas för dessa härliga tjejer som nu påbörjat resan från tryggheten som grundskolan ger.
Vikt: Lättad men tyngd av det ansvar som jag nu förstår ligger på de personer som tar sig an jobbet med vår tids framtid.
Längd: -Lycka till med ditt korta liv, hörde jag idag när jag stod på en stol för att nå projektorn i taket då den dumma fjärrkontrollen inte funkade.
Tillstånd: Vet inte eftersom jag är så trött att jag tappat känseln i lillhjärnan.
Träning: Har cyklat mellan olika "måsten" idag och kände mig okej med det.
Film: Tja...har tittat på en hel massa Spice Girls videos. De var ju aldrig dåliga förstås men aldrig bra heller så...lite konstigt är det allt.
Men jag har en favorit nu och med denna låt vill jag nu säga förlåt till mamma Gunnel för att jag liksom bara inte förstod ibland...
Japp så känsligt blir det när man ser små Mini Me överallt...
Laters...