Ordet jag inte kan stava till....

Livet / Permalink / 0
Superkrafter ja...
Vi besitter ju alla sådana och vi kan alla flyga. Vissa får dock aldrig lära sig det(att flyga alltså) och andra blir bara utputtade ur boet utan trygghet och faller handlöst mot marken utan varken fallskärm eller skyddsnät...
 
 
Titta på den här tjejen...
Hon är 18 år och har precis tagit studenten. Hon är också mamma till Kim 1 år, hon är nog lite omtumlad och säkert också förvånad över att hon står där med studentmössan i handen, mössan hon då ansåg vara onödig och...waste of time....
 
Men mamma Gunnel...denna kvinna som aldrig slutade tro och puscha trotts ett motstånd som ibland kan liknas vid kinesernas frenetiskt byggande av muren som skulle skydda dem mot allt, lyckades och även om hon inte var i rummet just när fotot togs(tror jag), så var det hon som såg till att det blev av genom att betala den summa som fotografen ville ha.
 
Och även om hon inte behövde putta mig ur boet eftersom jag såg till att ta mig ur av egen kraft(men med hennes hjälp förstås) så gav hon mig trygghet och det skyddsnät som jag nu 28 år senare förstår att gymnasieexamen innebär.
 
-Alltså jag mår så dåligt nu...
Malin(fingerat namn) kommer ut ur den stora husbilsbussen som jag en stund innan leende stått och sett henne och de andra eleverna i klassen gå in i alla med lika stora ögon och gapande munnar, jag tackar tyst högre makter för att jag har fått möjlighet att ta dem till vår stads eminenta husvagnsmässa.
 
Anledningen till att hon mådde dåligt var att hon fått se en lyx av sällan skådat slag, en lyx som kostar henne 6 miljoner om hon vill ha den. Jag kan tänka mig att hon smekt det vita lädertyget på möblerna med varsam hand(samtidigt som hon tog 25 000 selfies förstås).
-Jag kommer aldrig att ha råd med det där, konstaterar hon för femte gången när vi går därifrån.
Nej, svarar jag men du kan göra ett djvla bra försök. Jag ler och känner en sån lycka över att se dessa tjejers reaktion på allt runt omkring.Hon tittar på mig och himlar med ögonen och när vi vandrar vidare i de stora mäss salarna konstaterar vi skrattande att en rik man eller kvinna ibland kan vara att föredra om man vill något.
 
Jag har de här sista åren förstått mamma Gunnels mening med livet och jag tänker att jag nu liksom bara ger efter och inser att hon påverkat mig på alla sätt. Och kanske blir jag mamma Anna med de personer jag nu pushar och guidar.
 
Det har en viss klang det har det, men kanske föredrar jag nog ändå mitt eget påhittade namn..."Mother Fixit" haha....
Japp och mitt kall får väl bli att lära så många jag kan att flyga, och bygger de murar...då är jag där ändå och hjälper dem att fälla ut vingarna så att de är redo att kasta sig ut när de själva vill...
 
 Vikt: Pluffsig
Längd: Som "Dobbys" morsa ungefär
Tillstånd: Loj. Ja, så är det för denna veckan har allt jag företagit mig hamnat på en just loj nivå. Jobbigt om ni frågar mig och jag tänker att det är dags att steppa upp.
Film: Marvels "End game" kom precis ut så...
Träning: För tillfället känns det som om denna punkt är en sådan "no show" att jag allvarligt funderar på att göra en "Demi Moore" och bara bygga om min kropp för pengar, om jag hade några då...
 
Pusha ja, ordet jag använt nästan lite obstinat den sista tiden, ordet jag inte ens kan stava till.
Här kommer en tjej jag ofta pushat och eftersom hon också är mitt barn så har jag väl tjatat lite också. Men i det som hände häromdagen behövde jag i slutänden inte pusha så mycket, tvärtom försökte jag bromsa. Hon sket förvisso i vilket och liksom bara gasade och så...blev det så här...
 
Japp, tyckte att hon hade tillräckligt att pyssla med i det som händer nästa fredag...när hon flyttar till London!
 
Laters...
Till top