Vem lyfter mig?

Livet / Permalink / 0
Det där med att komma ihåg att man är älskad är ju något som jag skrivit om lite då och då. Och att Robban då och då ändå är rätt så himla skitbra på att påminna mig om det ovanstående är ju som sagt super, speciellt som jag själv är rätt så himla skitdålig på att göra detsamma...
 
 
Men visst. Det är ett himla tjat om det hela det är det.
Har du en poäng Anna?
Ja, det har jag faktiskt för, det är ju naturligtvis bra att man har en man som är superbra på att peppa man kommer väldigt långt med det och det är rätt lätt att glömma det, det är det...
 
Det är dock inte bara Robban och hans kärlek som lyfter mig och för mig frammåt så är det ju. Jag har en väldigt bra förmåga att ta mig fram själv och det trotts ett emellanåt rätt dåligt självförtroende.
Men så häromdagen kom jag på en annan sak som händer i mitt liv nästan hela tiden. En sak som jag inte tänkt på men som slog mig rätt hårt när jag var ute och sprang med blicken på målet och  musiken dundrande i hörlurarna...jag fick en riktig aha upplevelse!
 
Låten "Heathens" med gruppen "Twenty one pilots". Den handlar om att ha vänner som är lite eller rätt så galna. Nu har inte jag några direkt galna vänner men jag har en förmåga att dra till mig personer med mer eller mindre hett temperament. Människor som inte på något sätt är elaka men som då och då finner sig blossande arga i situationer där ett lugn är att föredra, jag står oftast leende bredvid och lugnar med analyser runt det hela för att sedan...hela...
 
Det är faktiskt rätt märkligt det är det, och det är inget jag gör med flit men den sista tiden med alla nya människor jag mött har det blivit så tydligt.
 
Utbytet och peppingen i allt detta är eller kan vara att jag får min dos av det där djvla anamma som dessa personer besitter och som jag stundvis saknar och dom...dom får mitt lugn....
 
 
Eh...måste också klargöra att dessa personer absolut inte är några mördare eller banditer.
 
Så är det faktiskt, de får mitt lugn. Och ibland får de mina analyser också både uppifrån och ner, varken de vill eller inte. Poängen(äntligen) är att jag verkligen, verkligen vill berätta hur tacksam jag är emot dessa personer. De går att räkna på mina fem fingrar men är alla personer som lyft mig på alla sätt och alla kommer för alltid att finnas i mitt liv.
 
Vilka de är?
Det vågar jag inte skriva, de kanske blir arga då haha...
Men jag kan säga så här...de är alla kvinnor med superkrafter av olika slag!!!
 
Ja, nu har jag ju mer än fem vänner alla med andra superkrafter men just de här personerna har pushat lite extra...
 
Vikt: 2000 kilo idag
Längd: Still latina
Tillstånd: Slängde häromdagen benen över sängkanten och sa...det är lika bra att gå upp när man känner att man vill jobba...
Träning: Ingen idag, löpning igår.
Film: Har som vanligt svårt att slita mig från karaktärer och tittar därför om på vissa avsnitt av Outlander.
 
Det är dags att sova så att jag kan vakna.
Och när jag vaknat då skall jag besöka två hotell.
Ett för att förändra livet för någon som verkligen behöver en pusch och det andra för att jag sa fel dag till en hel klass...suck!
 
 
Laters...
 
 
Till top