En riktig skrytis, det är jag...

Livet / Permalink / 0
 Jag är rätt nöjd med hur det blev. Ja, jag har till och med skrutit lite vilket inte är så lämpligt i tider som dessa. Men har man sprungit ett maraton på tå och sen belönat sig själv med ett stålbad för att sen lite chockad hämta ut priset. Då har man rätt att skryta lite. 
Eller nej, man har rätt att skryta rätt mycket faktiskt...
 

 

Att jag nu får mycket nytt att tänka på är inget konstigt. Skolan har i Coronatider bestämt att elever skall få komma tillbaka och härja i korridorer och bänkar.

Samtidigt som jag ropade hurra kom funderingar kring hur jag ska skydda mig då jag hör och häpna...fortfarande inte känner för att få sjukdomen som snart slitit ut sitt namn. 
Men jag tänker att jag listar ut det för som skolsköterskan sa:
Det är att tvätta händerna som är det allra viktigaste!
Ja, och att hålla avstånd då förstås...!

Appropå ljusbärare...
För att kunna lyckas med mycket har jag gjort mig själv till ett av mina många projekt.
Jag menar skall man lyckas med sitt liv ja, då måste man bära sitt eget ljus...

Så...
På måndag gör jag ingenting!
Ja, mitt upplägg är som den gamla ramsan det är det faktiskt.

Då kör vi...
Måndag gör jag ingenting(Nej, efter jobb får inga planer finnas överhuvudtaget. Man får göra något men inte bestämma något).

Tisdag ser jag mig omkring(Springer eller powerwalkar).

Onsdag går jag ut och vankar(Nej, jag åker och simmar).

Torsdag sitter jag i tankar( Tankarna får Springa eller powerwalka istället).

Fredag gör jag vad jag vill (Ja fast på gymmet!).

Lördag stundar helgen tiiiiiiiiiiiiiiiiiiiill...!

Jag tänker att en ramsa jag inte glömmer, rätt kost, fasta mattider och att göra något åt alla åkommor som finns i min kropp(hårkli, magriv och överflödiga fettceller) ger mig en helhet.

Projektledaren säger att odsen att lyckas är goda.
Och jag...jag håller med :-)

Japp...
Just nu sitter jag i nästan bara mässingen och bloggar på då det är typ hundra grader ute.
Det är inte ofta nu för tiden men jag tänker att var sak har sin tid och kanske lyckas jag få till lite mer frammåt och bli mer aktiv här på lilla bloggen.

Och nu...
Min man, Robban ni vet...?

 Han är på cykeltävling i Stockholm och jag tänker att det är bra att han är så pass aktiv som han är. Jag menar...då kan han ju dra med mig.
Ja, faktiskt! Han får bli vice projektledare. 
Gud så bra tänkt Anna. 
Tack mig själv, tack...
 
Sist...
I den nya låten från Borås killen Aron Chupa säger "Little sis Nora" så här:

"You keep telling them Kids...they cant read, they cant write, they cant do nothing.
In fact, it makes me wonder if this is school or a big fat mental institution?
I don mind it though..."

Ja, kanske är det så de känner ungdomarna? Jag vet inte.
Jag vet bara att de kan mycket mer än de själva tror.
Och den sista meningen, den är i liksom bara...min🤘

Idag blir det ingen mer lista.
Nix. Istället blir det Aron Chupa och Little sis Nora med -The Woodchuck song och jag säger bara, tre laxar i en lax ask är ingenting mot tungvrickarramsan i början av den här sången. Ramsan med ursprung i Amerikat.

Och se vad glada dom e haha...

 

Och apropå engelska.
Laters.... 

Till top