Sportlov...

Livet / Permalink / 0
I ett Svenskt fjäll någon gång på 1980-talet...
 
Bygeln kommer närmare och närmare, framför mig åker de båda vuxna som stått före mig i kön iväg uppför berget med varsitt stadigt grepp om bygelns handtag stadiga som två trädstammar som klykar sig fast vid varandra.
 
Jag tittar på bygeln som är på väg mot mig, snart kommer den att runda liftstolpen och jag måste vara beredd att fånga den, och sen när det är gjort så måste jag se till att inte trilla eftersom jag är själv där i liftkön.
 
När bygeln kommer känner jag den där härliga känslan av oro och spänning. Jag fångar den och får den på plats bakom rumpan andas in och väntar på rycket som alltid kommer innan liften för en framåt. Det kommer lika plötsligt som alltid och jag dras med  lycklig över att allt gått bra. Men så ser jag i ögonvrån hur min vänstra skida glider över på fel sida och där lägger den sig tillrätta över den högra och så plötsligt  finner jag mig själv liggande i snön som ett litet kryss. Skammen kommer lika fort som jag hör rösten från liftvakten som skriker...stanna liften, det är en som har trillat här, jag vänder mig om så gott jag kan där jag ligger och ser att allas blickar är på mig och jag tänker, "varför ska jag alltid göra sånt här själv"
 
 
Ja, det var ofta så då på 1900-talet när jag och mamma Gunnel och lillebror Martin var iväg. Jag älskade att ge mig av själv och få känna mig sådär stor och vuxen och...fri.
 
Det som slår mig nu när jag ordar om en av mina liftupplevelser är hur ofta vi faktiskt var däruppe i fjällen på sportloven.
Granfjällsstöten, Idre, Åre och så några andra ställen som mamma såg till att vi kom till.
Jag var ett av de där lyckliga barnen som fick komma dit och känna frosten i näshåren medan jag for nerför fjället på mina röda slalomskidor som det stod Elan på.
 
Mina egna barn var inte lika lyckligt lottade. Dels för att vi inte hade de pengar som behövs och dels för att jag någon gång i deras unga liv kände att jag hellre la pengarna på att åka till platser som gav mer sol och bad, en inställning som jag tyvärr fortfarande håller rätt hårt på...
 
 
År 2020 har vi nu kommit fram till just sportlovet, och jag som precis har fått ha jullov och fortfarande har lite chockkänningar efter det, har nu sportlov. Ett lov som jag till skillnad från jullovet varit rätt usel på att utföra och i ett personalrum på Bäckadalsgymnasiet lät det häromdagen,så här:
 
- Anna, vad gör du här? Du vet väl att du inte behöver vara här om du inte blivit särskilt inbeordrad?
Jag tittar på Jenny(fingerat namn) som står lite längre bort och värmer sin mat. Hon tittar oroat och roat på mig som fryser till där jag precis stått och hejat så glatt.
-Ja Jenny, jag vet. Men du förstår jag är rätt så dålig på det här med lov. Det ligger liksom inte för mig riktigt och jag känner att det finns så mycket att göra....
 
Jo så var det ju och jag fick mycket gjort. Jag klurade ut många saker i vklass, systemet där vi lärare kommunicerar med elever, varandra och föräldrar. Men nu idag fredag "Alla hjärtans dag" så tog jag till sist lite sportlov då jag mitt på ljusa dagen la mig ner en stund och intalade mig själv att lov är bra att ha innan jag sov bort en stund.
 
 
Vikt: Barbamamma är en sådan där figur som jag alltid gillat, och att få känna mig som en avlägsen syster känns därför helt okej.
Längd: Igår frågade min man för tusende gången lite retligt om jag behövde hjälp när jag skulle ställa in ren disk i vårt överskåp. Jag blev lagom irriterad men vet ni, jag har ett ganska långt långfinger det har jag faktiskt...
Tillstånd: Lite mystisk, glad och stark.
Träning: Har äntligen kommit igång med mina egna hopp studs och skutt pass i vardagsrummet.
Film: Sagan om ringen, Sagan om ringen och snart Sagan om de två tornen.
 
Att det skall vara så svårt att slappna av?
Innan jag somnade där jag låg med solen utanför fönstret så var jag tvungen att mantra hur viktigt det är att glömma världen en stund och att man faktiskt får lov att sova lite då och då även mitt på dagen.
 
Jag somnade som sagt till slut men nu någon timmer senare då bloggar jag på, och utanför mitt fönster ser det ut så här...
 
 
Just det...
Bibblan :-)
 
Laters...
Till top