Lite mera annorlunda...
Året 2020 har precis börjat och i lilla familjen Annorlunda går livet vidare. Någon vänjer sig vid ett nytt liv, någon annan kämpar med finansiering av sina drömmar. En av oss har kanske ett patent i sikte och den mest annorlunda av oss alla samlade i förra veckan material till boken "Hur man trillar i en trappa så det går utför" samt fick lite panik över att tiden går så fort...
Hur eller hur allting än är så går livet vidare och hade det inte varit så regnigt och varmt ute så hade man nu sprungit runt och väntat på våren och undrat vad ljuset är. Men nu, nu ser det ju ut att vara höst hela vägen till vår och jag som alltid gillat vintern lite mindre än alla andra känner mig plötsligt dragen vid näsan för jag menar, tänk om den inte kommer...vintern...vad gör vi då?
Ännu mera annorlunda...
Min man Robban som förvisso likt oss andra tittat på mycken film och serier i sina dar gjorde häromdagen något sällan eller aldrig skådat då han helt sonika och superplötsligt gick fram till min/vår bokhylla där alla filmer bor och liksom bara valde en film.
Det hela var så unikt och ovanligt att jag var tvungen att ta en bild.
Ja för han brukar inte bry sig om min lilla samling som jag är så stolt över så det kändes stort liksom, och Robban som ibland får kritik av mig för att han tittar på mörka filmer med tråkiga omgivningar och många förkortningar som FBI, MI6, KGB, CIA, hittar just en sådan film där han står och letar och jag blir så glad att han nu blev en del av mitt liv...eh...ja, hahaha...
Vikt: Vätske fylld
Längd: Når liksom inte ända upp va...
Tillstånd: Det känns ömsom bra ömsom inte alls och jag känner att jag nu måste ro den båt jag sjösatte iland.
Träning: Sprang runt en sjö ikväll.
Film: Såg på Mandelmans och tycker att det lite räknas som en Astrid Lindgren film
Även livet i världen går vidare och medans jag blir skitöverlycklig över att min man bryr sig om mina filmer så skriver tidningarna om skjutningar, Megxit (Harry och Megan vill inte längre leva livet som kungligheter), naturkatastrofer och om att det möjligtvis är så att det bor utomjordingar mitt ibland oss. Så super annorlunda...
Jag säger oj,oj,oj då på det och funderar lite på om jag skall leta upp en "ET" granne och fråga om jag kan få följa med till dens planet om min egen bestämmer sig för att det är nog.
Eller så sover jag lite nu och skärper mig.
Det känns också okej :-)
Laters...