Att ta det lugnt och fara runt...
Överallt där lilla familjen Vihittarpå befinner sig...
-Mamma jag är faktiskt osminkad!
Kim tittar på mig och suckar åt det faktum att jag allt som oftast kör upp min mobilkamera i nyllet på henne.
Utan att ta någon som helst notis om det hon säger fortsätter jag att ta bild efter bild. Kim plirar mot mig och tittar småleende ner i knät och då...då blir det sådär bra...
Det är sommar Corona året 2020. Jag och Robban har återigen dragit dit pepparn växer och hamnat på ett bra ställe där vi kommer att ta det lugnt och fara runt.
Norrköping är staden jag varit i men inte varit i. Med det menar jag att jag någon gång för längesedan var här och sov, tittade ut genom fönstret åt frukost och åkte hem. Denna gång är tanken att jag skall se lite mer av själva staden för att sedan ta mig, Robban, bilen Larry ut på tur i omgivningarna, ut mot havet, sjön eller vad det nu är man kallar vattnet ut mot Öster där Finnar, Ester, Ryssar, vi själva och andra bor.
I mitt eget sinne är allting lugnt. Ja om man räknar bort att jag fortfarande är Corona nojig, ålders nojig och nojig över allt som har med min hälsa att göra. Min rygg gör ont, mina knän viker sig, det trycker över bröstet och så vidare. En av sommarpratarna jag lyssnade på sa att det var på det sättet han kom på att han haft lite för mycket för sig i livet. Hans hypokondri var ett av tecknen på att han behövde bromsa och få perspektiv. Det var i alla fall det hans psykolog sa till honom.
-Mamma...jag önskar bara att du kunde älska dig själv lite mer. Det skulle hjälpa ditt självförtroende.
Jonnas ord är så sanna och kommer sig av att jag nojat högt, men ibland är det svårt det där med älskandet och inte hjälper det att klimakteriet som jag inte hunnit känna av, nu blommat ut ordentligt när jag kan chilla och ta det lugnt. Som ett brev på posten kom vallningarna med det jätte supervarma väder som juni förde med sig.
Japp, jag tackar livet för de erfarenheter jag får. Även de om hur man(jag) måste ha klänning fast man(jag) inte vill för att överleva.
Jonna ja, hon jobbar på och redigerar film och bilder på det jobb hon till slut fick. Jag är så glad för hennes skull och för de erfarenheter hon nu får. Och för att hon precis som jag nu jobbar i ett statligt bolag haha...
Och nu...
Min lista:
Mål: För tillfället att somna så att jag inte missar den Corona anpassade frukosttiden vi just bokat.
Syfte: Att slippa så många andra människor som möjligt
Tycker: Att det är bra med Corona anpassade frukosttider.
Ogillar: Att inga filmkanaler finns där jag befinner mig nu(ett superuppenbart ilands problem)
Sist: Det ska bli så skönt att hotellövernatta, speciellt då jag så uppenbart har släppt det där med att syna varenda liten detalj i min närhet...så himla bra!
Det var allt för idag. Nu skall vi sova i de krispiga lakanen i sängen som kunde varit liiite snyggare bäddad. Men vem bryr sig :-)
Laters...