I'll never be...något annat än bakgrundssångerska...
Någonstans längs S:t Annas skärgård...
-I´ll never be MARIA MAGDALENA...!!! MARIA MAGDALENA...
Sandra ljunger sin 80-tals dänga i bilstereon och jag skrålar med i refrängen samtidigt som jag ändå följer med i alla toner. Jag tittar på min man som, som vanligt kör bilen småleende med blicken fäst i fjärran utan att titta åt sidan på sin fru. Kanske för att slippa möta min blick när jag tittar lite retligt på honom och galer så det ringer i öronen. Eller för att liksom bara minska risken för att köra oss båda djupt ner i diket.
Ja, jag gör sådär när vi är ute och far, Robban och jag.
Och återigen blir jag medveten om att jag i hela mitt liv aldrig lärt mig en hel låttext utantill (förutom de till George Michaels låtar då förstås) utan allt som oftast ljudar mig igenom och får alla att tro att jag faktiskt kan orden när jag "sjunger" med.
Varför? Tja, kanske är jag bara lat eller så hade jag liksom bara inte tid. Men mest tänker jag att det är mitt intresse för toner och ljud, att leka med min röst till olika instrument har alltid roat mig. Och där i bilen lyckas jag likt den lilla flickan i rummet på övervåningen på Kohagsgatan(jag när jag var liten) pricka nästan varje ton.
När jag efter en stund ändå letar upp texten och på riktigt läser igenom den, slår det mig för första gången på över 30 år att hon minsann var rätt desperat efter kärlek, den där bruden som aldrig någonsin tydligen blir...Maria Magdalena.
Jaha..
Jag får välan helt enkelt bli bakgrundssångerska. Jag menar, då behöver man ju inte kunna hela texten. Eller...?
Jag ler lite för mig själv när låten tystnar, för jag tycker nog ändå att jag varit rätt skicklig som genom alla år lyckats sjunga med utan att folk fattat att jag inte kan en enda hel mening. Och på dansgolvet var det rätt lätt att bara dansa iväg och vända bort när det hela blev för uppenbart.
Haha...jag är en sån lurifax...
Det är bråda dagar i mitt liv just nu.
En del av mig planerar en födelsedagsfest för 30 personer och en annan kämpar för att slappna av och bara vara.
Som tur är lyckas jag bäst med festen. Jag njuter och är glad att äntligen vara tillbaka där jag var för några år sedan. Nya utmaningar och tankar vad gäller fest detta år 2020. Hur gör man det egentligen utan att riskera att sprida Corona?
Vem som fyller år?
Om jag säger så här, det är snart 30 år sedan jag stod i hallen och funderade över allt det varma slemmet som rann ned för benet. Slem som inte ens bindor av årsmodell 1990 kunde stoppa. Ni vet de där som var stora som Tena blöjor?
Medans ni gissar skriver jag vidare...
Det där med att slappna av kan man diskutera och definiera. Många gånger har jag stannat upp och insett att jag faktiskt är avslappnad för att lite senare inse att hjärnan då börjat analysera varför. Men så tänker jag också att om ett år när jag har haft fast jobb i ett helt varv runt solen då kommer jag att koppla av på ett helt annat sätt för nu, nu var jag lika beredd på det hela som inte och hjärnan känner fortfarande av pressen.
Som sagt: Här är ändå lite bilder på mig och andra (familjen) när vi slappnar av (på vårt sätt):
Haha...ja...eller näe fick jag visa det där sista kortet?
Min lista:
Mål: Att Corona säkra den fest jag nu planerar för folk födda 1990. Lika utmanande som roligt.
Syfte: Att plocka bort saker som tutor, tryckare, mat på tallrik och kanske men bara kanske ger jag dem allihopa en regnponcho att sätta på, bak och fram haha...
Tycker: Att livet med Corona nu visat på många fördelar. Som att slippa kindpussas, kramas, be om ursäkt för att man vill vara ifred och kanske det bästa av allt, att slippa trängsel på ett fint spa...
Gillar: Att jag har några veckors ledighet kvar då media hintat att möjlig distansundervisning kommer att fortsätta när skolan drar igång.
Ogillar: Att distansundervisning möjligtvis kommer att fortsätta när skolan drar igång. Det är liksom inte rättvist...mot eleverna!
Sist: Om några veckor drar livet i skolan igång som sagt och jag skall äntligen få sätta tänderna i allt det jag ska ta mig för. Men så är det något som gnager långt inne i hotellsjälen och analyshjärnan jobbar parallellt med att försöka hitta lösningar och sätt att hjälpa min bransch om någon skulle behöver det.
Med den sista oron avslöjad så kan jag också avslöja att jag precis suttit i 45 minuter och letat just hotell. Och kanske men bara kanske blir det en tur till "Bäverli Hills"i Lidköping eller varför inte "Lindeborgs Eco Retreat" i Vrena innan Robbans semester är slut.
Appropå att hjälpa då :-)
Laters...