När änderna sover...

Livet / Permalink / 0
Jag får faktiskt göra precis vad, jag vill...
 
Jag vandrar längs Vättern med bestämda steg. Blicken är fast och fäst på målet jag ännu inte bestämt någonstans i fjärran.
Ryggen är spikrak och spänsten i benen är precis så som de alltid är när jag vandrar runt i världen och funderar på allt som hänt, händer, finns eller behöver bestämmas och lagras i hjärnan.
 
 
Dagens sommarpratare är med i headsetet. Varje morgon ska jag lyssna oavsett vem det är, det har själen och jag bestämt tillsammans.
Inte för att jag känner att jag verkligen vill lyssna på dem alla då vissa namn aldrig setts av de ögon som är mina, utan mer för att maximera min utveckling. Jag menar, det har varit mycket av den varan det vet vi nu. Men om man ska börja om i livet då måste man lyssna runt för att få med sig lite av andra fina människors erfarenheter, analyser och själar.
 
Jag går där i morgon solen och lyssnar på Therese Lindgren, tjejen jag aldrig hört talas om förut men som nu tillsammans med Shima Niavarani, Mona Sahlin, Björn Natthiko Lindeblad får mig att inse att det där mamma Gunnel alltid sa om att det alltid finns de som har det värre oavsett hur hemskt  livet kan verka, verkligen finns.
Anders Tegnell, Gry Forsell, Micael Bydén och Niklas Adalberth ger mig styrka och ideér om livet som kommer och jag suger åt mig deras erfarenheter som en svamp.
 
Vishet har jag förvisso fått av dem alla men Greta Thunberg är tjejen som gör att vi alla böjer oss då vår egen ovishet syns i all sin prakt. Jag analyserar henne en liten stund och hoppas verkligen att hon skrivit sitt eget sommarprat då hon antagligen kommer att bli en lysande författare i framtiden.
Bra jobbat Greta!
 
 
Plötsligt är jag uppe i vår stads stadspark, jag tar en liten paus och tittar på utsikten innan jag fortsätter ner mot staden.  Och så...precis när jag ska passera ankdammen får jag plötsligt, själslig panik...
 
"Får jag verkligen gå här i morgonluften och vara till freds? Jag kanske behövs någonstans, jag kanske behöver vara och hjälpa andra...jag kanske behöver hjälpa mig själv...att hjälpa andra...
Får jag verkligen slappna av och slappa? Får jag verligen glömma bort vardagen en stund och vara med mig själv? Hjälp...jag måste ju söka jobb...!"
 
Med uppfläkt själ går jag förbi dammen. Min hjärna och själ bråkar och skriker högt.
Mina uppspärrade ögon skannar av omgivningen. Runt mig ligger änder i massor. Stilla ligger de i gräset med huvudena vilandes på ryggen. De sover.
 
Jag har aldrig sett änder sova. Nä jag har väl aldrig ens funderat på vad de gör på nätterna. Men här ligger de nu. Någon vaknar till och följer mig med blicken, men de bryr sig inte om mig som stapplar omkring med en innbördes, innbördeskrig. 
 
Jag lugnar mig och stannar upp, tittar på änderna och tänker...japp, jag ska också bli sådär cool. Och om själen bråkar med mig. Då skrattar jag bara åt den med ett sådant där andskratt haha...!
 
 
Min lista...
Mål: Att ta det piano och chilla.
Syfte: Att får själslig ro och att sova lika gott som änderna.
Tycker: Att änder är söta och att alla sommarpratare hittills klarat sig galant.
Gillar: Att jag imorgon skall ta bort Arbetsförmedlingens söka jobb app
Sist: Tänk vad bra ändå, att jag liksom på riktigt kan få börja om. Och att jag hittade platser där jag känner mig lika hemma som jag gjorde på hotellet, det är fint :-)
 
Laters...
Till top