Att bli den jag var och den jag är...
I sommarens soliga dagar la, la, la...
Vi går mot midsommar och sommarlov, i skolan planerar man som bäst hur det skall fungera att ha student och sprida glädje utan att prida virus.
Ingen enkel sak om du frågar mig men jag tänker ändå att det kommer att bli bra då jag sett och hört att det finns en hel hoper lärare därute som verkligen vill, och som kommer att göra det bästa för att studenterna ska få ut det mesta av den dag de längtat efter sen de fick veta att de inte är torra bakom öronen...
-Jag måste bara...jag menar, bli inte sura på mig nu. Men jag kommer från en värld där man måste vara redo och förberedd och nu har jag en sak till jag vill förmedla.
Tvekande och lite försiktigt tittar jag på mina kollegor där de sitter och mumsar i sig falafelwraps från CC. Jag har de här sista dagarna då och då tvingat fram saker i arbetslaget då jag nu blivit mig själv på riktigt och inte vill att vi väntar med att göra saker som inte behöver vänta.
-I hotellvärlden kallar vi det att provmöblera. Jag menar i min gamla värld skulle jag inte vänta till dagen innan med att möblera och fixa inför studenten...
Ja ni hör ju...jag håller på att hitta min plats och när de skrattande gått med på att min idé är en bra en, då skildes vi åt, och medan de planerade på sitt håll så förberedde jag inför nästa läsår med pärmar, listor, pennor och annat som jag var nere i skolans förråd och roffade åt mig.
Och imorgon...då skall jag planera nästan hela upplägget inför höstterminen.
Om jag firar nytt jobb?
Nej, man skryter när man rider hem...
Det har SkallePärs mamma sagt.
Vikt: Fortfarande inte tillfredställande
Längd: Fortfarande tillräcklig för att nå dvd:erna som är högst upp i bokhyllan om jag står på tå.
Tillstånd: Bra och avslappnad men ändå på tå(igen).
Träning: Löpning och hjärnsläppsstuds i vardagsrummet.
Film: Maleficent 2. Och så har ju SvtPlay lagt ut hela Skam serien igen så...
Livet från den ljusa sidan är skön men sist jag kände total glädje i livet så följdes det av så mycket konstigt och på riktigt undrar jag om det är så att livets makter hittat på att total eufori följs av saker som gör att vi stannar på jorden och inte flyter iväg i ett hav av hybris.
Tråkigt och lite negativt?
Ja, men hur skall man annars veta när man skall stå i givakt och vara på tå...
Så...jag vänder på steken med positiva bilder från livet som det varit de senaste dagarna, med många "jag har" i andemeningen...
Jag har...
Vandrat med familjen.
Jag har...
Lunchat med de nya kollegorna.
Jag har...
Presenterat gamla vänner för nya.
Jag har...
Klippt mig och funderat på en ny look nästa gång.
Japp lite suddigt där men, så kanske andemeningen här är "nja, blir det så bra egentligen?"
Det var allt för nu.
Imorgon är det fredag och jag skall iväg med mina hotell lärar kollegor.
Ja nu kan jag släppa garden och slappna av överallt där jag är och släppa in, släppa på och liksom bara vara...hurra!
Laters...