Peppar peppar ta i trä...
Att veckorna i livet rusar på med ljusets hastighet är inget nytt. Hjärnan försöker förtvivlat hänga med i alla svängar och har nu börjat gallra bland alla göra och måsten. Oftast får jag som person och innehavare av ovanstående kroppsdel vara med, men då och då händer det att jag finner mig stående i farstun när hjärnan rusar vidare. Jag tittar ut genom dörren där jag står och funderar lite på vad som hände, oftast är det inget farligt och som vanligt gäller det saker i hemsfären.
Jag som är van att ha många bollar i luften lyckas ändå att fånga dem alla men ibland händer det att en boll nästan når marken innan jag är där och det är då luften går ur lite, något som hände nu i dagarna.
"Men Anna...du har ju i alla fall inte Corona..."
Jag hör meningen i huvudet och börjar gapskratta, det hela är lite märkligt då jag sekunden innan nästan börjat lipa för att jag missat en liten sak. Ja, jag trillar nästan av stolen jag sitter på när skrattet bubblar upp och det hela är inte helt lämpligt då jag just i denna stund sitter och funderar på toa...det sista jag hör innan jag samlar mig och återfår min värdighet är som tur är: peppar, peppar ta i trä...
Påsken kom och påsken gick och hade jag inte stekt prinskorv, lagat ugnstekt kyckling och gömt påskharar gjorda av choklad så hade jag nog inte fattat att den var här. Det är lite synd det är det för det är ju trotts allt den sista gången jag gömmer påskharar och sätter upp startlappen till äggletartävlingen på väggen utanför "barnens" rum. I alla fall i den här lägenheten...
Färdig vaccinerade mamma Gunnel var här och åt påsklunch med oss andra och jag är så tacksam för att det blev så då vi förra året inte vågade oss på att träffas (förutom att vi alla klädde ut oss till påskkärringar och ställde oss utanför hennes hus).
Vi pratade om allt och tittade sedan på film. Fantasy förstås med innehåll av häxor, fallna stjärnor, prinsar och prinsessor samt en kärlekshistoria av rang. Mamma Gunnel som brukar sova bort en stund var vaken nästan hela tiden och jag tror att "Stardust" nog ändå var en film som passade den lugna påskaftonen som den var.
I övrigt har vi i familjen Visitterintestillomviintebehöverdet varit iväg och Skuru hatt och Skuru gata samt tranorna vid Hornborgarsjön har alla fått se just våra nyllen svisha förbi med buller och bång.
Tranorna lät vid sjön och vi lät i ravinen. Alla fick sin beskärda del av vårskrik och Robban fick ostpaj på Falsköpings osteria.
Jag själv fick åka mycket bil och titta på landskapet vilket passar mig och alla fick vi se och uppleva de backar Robban cyklat på i olika tävlingar. Han har dock en kvar och kanske men bara kanske kommer han ändå att cykla upp för Ålleberget även om han kommer att skratta hela vägen av den enda anledningen att hans humor är sådan.
-Ja, men det stavas ju faktiskt med Å...
Och med den kommentaren från Kim tackar vi alla för att namnet blev lite mindre roligt...lite.
Vikt: Idag 100kg men så ligger det också en choklad hare och skvalpar i en tarm nära mig. Hur den kom dit? Ingen aning jag tål ju inte godis (om det inte är påsk då jag byter namn till Anna Karaktärnomore).
Längd: Stod bredvid en choklad hare och kände att jag fått en tvilling.
Tillstånd: Om vore syster till Dr. Jerkyl och Mr. Hyde så vore mitt namn Fru Solstråle och Fröken skymning, då det är precis så jag känner mig.
Träning: Jovars, jag springer och springer. inte varje dag men det håller i sig även om jag idag valde att gå två timmar istället.
Film: Fortfarande serien Pirates of the Caribbean där film nummer 4 och 5 är på väg till en brevlåda nära mig. Och så Stardust förstås.
Påsklovet är här och i julas lovade jag mig själv att planera och leva som om påsken inte hade några som helst måsten vad gäller jobb. Jag lyckades komma en bra bit på väg men nådde inte hela vägen fram. Jag hänger dock inte läpp för det går vidare och när chansen gavs bestämde jag mig för att jobba på jobbet några dagar på lovet istället och hjälpa de som behöver det.
Naturligtvis och i sann Anna anda jobbar jag hellre än inte och kan man dessutom få bestämma takten själv lite grann, då är saken biff och jag myser som alltid när jag får ett extra syfte.
Dessutom slipper jag sitta hemma och glo ja, ja, jaaaaaa....
Härlig är jorden och härlig är min himmel. Idag såg jag vitsippor och blev glad och lycklig. Imorgon ser jag elever och känner likadant.
Hurra..!
Laters....