Kan man lämna in sig själv till Antikrundan...?
De sista dagarna har tanken slagit mig då jag allt som oftast använder ordet..va? lite för ofta.
Och alla krämpor sen, jag menar, att vakna mitt i natten av att ryggslutet skriker fuck off så att vallningarna vaknar och väcker tankar om hur jag tänkte egentligen då när jag var ung och valde "handel och kontorsutbildning" till gymnasiet i slutet av 80-talet...
Och sen när allt lugnar sig och man känner att man sakta ändå dras in i sömnens väntrum, då blir man kissnödig och måste ta sig ur sängen, gå till badrummet, sitta på toaletten och bli klarvaken så att man får älta sitt gymnasieval lite till.
Sen ligger man där i mörkret igen, allt är tyst och stilla förutom vårt fläktsystem som dundrar som ett jetplan. Jag som bott i samma lägenhet sen jag var 26 år och ung kan inte förstå i flera timmar hur jag står ut med det där ljudet. Och sen när hjärnan liksom inte orkar störa sig på allt i livet längre då somnar man med ryggvärk och en sista vallning 30 minuter innan väckarklockan ringer...
Låten "Kom och ta mig långt härifrån" känns plötsligt väldigt närvarande och om jag kunnat så hade jag spolat fram livet lite (inte för att jag egentgligen vill men ändå). Nu handlar det inte om corona nej det där har jag gett upp nu när folk liksom bara tänker att det är bättre att illa fäkta än fly.
Nej, jag vill att mitt klimatkerie tillstånd försvinner så att jag kan få leva med tanken på ålderdom utan vallningar, mind fucks och annan hormonskit.
Ja, jag är upprörd och arg det är jag verkligen, för sömnlösheten väcker klumpigheten och jag märker mer och mer att det inte går så bra då mail på mail skickas till olika instanser på skolan där jag ber om ursäkt för att jag rör ihop allting. Allt stavas sömnlöshet, ålderdom och så en liten touch av den vanliga personen som är jag.
Det enda som räddar mig och mitt mindset nu är att jag haft ett lönesamtal där jag fått veta att jag är en bra medarbetare som höjt sig flera steg i det spindelnät som skall visa att jag jobbar på åt rätt håll.
Japp så är det ju. Jag kanske helt enkelt skall avsluta och nu, ta det lugnt och äta marabouchoklad. Precis det som mina kollegor föreslog när jag i ett av mina mail bara gav upp och skyllde allt i hela mitt liv på mitt kvinnliga jag...
Tillstånd: Arg, företagsam, känslig, sömnlös men också lite snygg faktiskt. OCH jag saknar mina vikt och längd skämt så jag inför dom igen ungefär, precis...nu...
Vikt: Samma som bautastenen som Obelix alltid bär på.
Längd: Jaha...då får det bli lika liten som Asterix när vi ändå är i den sfären.
Träning: Cykling både ut till Kaxholmen och nästan uppför hela backen ut till Bankeryd.
Film: Snowpierser. Och sen serien med samma namn på det...
Dags att avsluta för idag och lite som för att lugna det ilskna så var jag inne och tittade lite på vad jag skrev här på bloggen 2018. Och när jag var färdig då var jag arg igen för att det fanns en vanlig värld innan Corona...suck!
Laters...