Jag har ett sätt...

Livet / Permalink / 0
Med eller utan ägg går livet vidare, jag har en ny roll som livsnjutare och känner att förändringens vindar förflyttat sig från mina svart bruna lockar för att istället koncentrerar sig på hela kalufsen genom att obönhörligen blåsa allt den kan uppåt vilket lämnar ett ruffs utan dess like.
Ett ruffs som ingen borste i världen kan reda ut...just nu...
 
 
Skollivet kör på i 180 knyck. Jag som suttit i förarsätet i min del av det hela har då och då tryckt ner pedalen och höjt farten en bra bit över 200, har nu parkerat mig på trottoaren, ställt dit en brassestol satt på mig solglasögonen för att liksom bara titta på en stund innan sista veckan för terminen drar igång.
 
Jag har under mitt första år som heltidsarbetande lärare lärt mig om skolverket och dess normer. Jag har lärt om elever och dess former. Jag har lärt mig att uppgifter och prov kan planeras och placeras strategiskt. Jag har lärt mig att det förra är viktigt för att man ska kunna sätta sig i brassestolen och titta på bakom mörka solglasögon. Jag har lärt mig att lita på att jag är den strateg jag alltid varit men inte erkänt fullt ut. Jag har lärt mig, att jag är bra...
 
 
På bilden ser ni två lärare och ett gäng elever. Lärarna är mina kära kollegor och eleverna är det gäng jag ställdes inför när jag för första gången kom till skolan. De är lite jobbiga sas det, men jag såga bara tonåringar som ännu inte funnit sig.
Tillsammans har vi, lärare och elever nu tagit oss igenom tre år av allt och när de nästa fredag springer ut, då springer en liten del av oss lärare med dem och visar vägen.
Jag kommer nog att gråta....
 
 
Vidare...
-Vi har pratat om hurdan du är mamma. Kim sitter bredvid mig i bilen och jag spetsar öronen till max då just den meningen kan få följder som ibland är lika bra som dåliga. Vi sitter på en parkeringsplats vid en av stadens sjöar. Det är meningen att vi ska ut och springa men vi fastnar där i intimiteten i bilkupén och liksom bara, pratar...
 
-Vi, jag och Jonna har pratat om hur du alltid berömmer dig själv när du gjort något bra och att det är rätt så himla positiv(ja, hon använde inte just de orden men det är min blogg så...). Jag tittar på henne ler och tackar för insikten och för att hon gör mig uppmärksam på att jag har ett sätt som jag själv inte ens tycker att jag har.
 
Några dagar senare pratar jag med E om det hela och får ett svar och en vinkel som jag direkt visste stämde, men inte tänkt på ens när det begav sig.
-Det är klart du gör. Det gjorde vi båda två, en och en och tillsammans. Vi gjorde båda väldigt mycket bra då när vi jobbade ihop, men där fanns ingen som gav oss beröm så vi utvecklade ett sätt där vi berömde oss själva det kommer du väl ihåg?
 
Ibland får man så kallade "wake up calls" i livet. Inte alltid positiva, nej långt ifrån, men här kom ett som jag känner att jag kommer att få användning av. Jag hoppas dock att mitt uppvaknande inte påverkar den spontanitet som tydligen förekommit. Jag hoppas liksom att jag får föra vidare mitt sätt att peppa mig själv så naturligt som bara jag kan och tydligen gör det på. Jag menar...man ska ju vara snäll mot sig själv eller hur...?

Vikt: Ja, det är väl ändå dags att faktiskt väga sig på riktigt. Eller kanske inte...
Längd: Inte längre än mitt ego och jag är ju rätt kort så. Jag menar bara för jag är bra på att berömma mig själv betyder det inte att jag har ett bra självförtroende!
Tillstånd: Tillbakalutad men på min vakt. Och glad...
Film: Gilbert Grape bara för att jag inte sett den på 15år och så den norska serien Ragnarök.
Träning: Löpning och mer löpning och sen...dans.

Det där med att vara bra på att berömma sig själv är ju ändå skitbra :-)
Nu när jag fått veta och får chansen att fundera över hur det kan låta och se ut, visar hjärnan mig olika scenarion via slowmotionbilder inne i huvudet. En bild visar när jag sitter inne på kontoret i skolan och slänger en färdig struken "do it" lista i papperskorgen, sträcker upp armarna i luften innan jag högljutt berömmer mig själv med orden...Anna!...du är så djävla bra!!!
När jag sedan sänker armarna påbörjas nästa projekt och en ny "do it" lista ser dagens ljus.
 
Laters...
Till top