Tid...

Livet / Permalink / 0
Tid...
Den kan vara långsam, irriterande, lagom, snabb, icke existerande( i sinnet) och ibland förvinnande märklig...
Veckor flyter ihop och dagar smälter in i varandra, timmar blir minuter och sekunder blir till ögonblick då man tyckte man hängde med för att det var den tiden man liksom fick.
 
 
Det viktigaste är dock att man gör det man är ålagd att göra och jag har i dagarna arbetat med det som alltid varit min grej, det där som är jag och som innebär att de jag har i min närhet skall få en pusch framåt samtidigt som de blir sedda och får känna sig betydelsefulla.
 
Tyst har jag under läsåret ställt mig längst bak i de klasser jag har och föst eleverna framför mig med tydlighet och snabba svängar. Ibland har det hänt att jag känt att jag svängt för fort runt hörn som hade behövt tas lite mindre snävt och hamnat före när jag borde vara efter. Jag har då blivit livrädd och kall inombords för tanken på att tappa dem är på riktigt skrämmande.
Men när jag sedan vänt mig om för att be om ursäkt har de stått där leende om än lite tilltuffsade.
 
-Anna jag gillar ditt upplägg, det har kännts riktigt bra.
Jag tittar på eleven framför mig, tackar med blicken men måste ändå påminna om att jag är läraren som matat honom med uppgifter i parti och minut det sista året. Han ler och skakar på huvudet
-Det gör inget, det har bara varit bra. Och alla de här små proven som kommit då och då har varit så lagom.
 
När jag lite senare är ensam i klassrummet vänder jag mig om och möter mig själv i tanken och där...där lyfter jag upp den som är jag och tackar återigen för att jag inte förlorat min förmåga att leda andra och mig själv...
 
Fint va?
Gick en sväng bland Bankeryds bankar.
 
Ja, det är allt lite skrämmande nu när det närmar sig skolavslutning och betyg. Det är viktigt att allt blir rätt och att vi lärare får med oss så många vi kan. Det är inte helt lätt och distans har förstört mycket men också hjälpt i vissa fall.
Själv har jag tur som har kollegor som inte tycker att några frågor är för dumma och som är villiga att dela med sig av alla sina egna erfarenheter, jag hade naturligtvis inte klarat mig utan dem.
 
För några veckor sedan skrev jag om allt det vackra och även om jag för tillfället vill be våren sluta vara så frånvarande på ett censurerat argt sätt då den inte vill visa sig i sin fulla prakt, så finns det ju faktiskt annat som är vackert. Jag menar då inte dörren till mitt klassrum utan det faktum att lärare som jag och mina kollegor, samt alla andra kollegor ute i landet kämpar för att så många som möjligt av våra yra tonårsstinna ungdomar skall komma framåt och hänga med oavsett attityd och andra problem som tonåringar tenderar ha. 
 
-Så som du själv var när det begav sig då Anna..?
-Ja, precis så. Förnekelse har aldrig varit min grej så det så...

Vikt: Ja, det är ju tur att jag är lätt i sinnet.
Längd: Och inte är jag låååångtsint haha...
Tillstånd: Trött och osovsam (bra nytt ord där Anna :-)) men ändå verksam.
Träning: Springer så fort jag får tid och går så fort jag får lust.
Film: Downton Abbey för att jag saknar slott.

Återigen ter sig bloggen beige och jag tänker att det är svårt att skriva när inget händer. Analyserna i mitt huvud har för första gången i mitt liv stagnerat utan att för den delen vara borta. Det enda som finns nu är tankar runt elever, betyg och det faktum att jag och Robban bara umgås med varandra och inte andra. Så tur är väl det att vi idag signerat ett upplåtelse avtal och nu skaffat oss något att omfokusera på, på riktigt.
 
Laters...
 
 
Till top