I min nya lägenhet där ska jag bo...
En härlig bild på ett glatt gäng som ställt upp sig för det foto som skall förgylla ögonblicket...
Kvällen är vid tiden för fotot så ung som en kväll är för ungdomar i den ålder de här är i.
Om några timmar blir allt galet och de kommer att minnas den för evigt och prata om hur dunken med hembränd sprit stor som den var tog sig förbi vakterna på det utestället de gick till. Stamstället som var deras...
Glada blickar fästs frammåt men den lilla tjejen i mitten tittar åt ett helt annat håll. Hon är som vanligt fundersam och analyserande. Tankar på hur allt blivit kommer hela tiden tillbaka och de har florerat länge. En kväll som denna blir tankarna ännu starkare då hon ödmjukt ser sig omkring bland alla de nya vänner hon fått.
Jag tittar på fotot och granskar den lilla tjejen där hon står, jag vet hur tankarna går eftersom tjejen är jag. Aldrig för sitt liv kunde hon tro att det kunde bli så här bra med riktiga vänner. Ni vet vänner man kan luta sig mot och ta på. Det var inte vanligt i den värld hon kom ifrån, världen där man inte kunde lita på någon, och där alla "kanske" vänner försvann i ett töcken av osäkerhet och substanser som visade ansikten som inte var på riktigt.
Jag tittar koncentrerat på fotot och försöker krypa tillbaka i tiden. Om jag lyckas skall jag viska några ord i örat på den lilla tjejen. När hon hört vad jag sagt kommer hon att dumförklara mig och be mig gå.
"Anna...dina närmsta år kommer att gå bra! Du kommer att jobba dig upp och bli chef. Du kommer att guida och leda en massa härliga människor och du kommer att bli bra på det.
När du till slut kommer till vägs ände i ledarskapet, kommer du känna dig instängd och säga upp dig för att leta nya vägar. När du till slut hittar hem igen kommer du att vara lärare och dessutom gå på högskola. Anna...du kommer mitt i allt detta köpa en lägenhet för flera miljoner tillsammans med killen du träffade förra året. Du vet, killen som står bakom dig och som du ännu inte är säker på.
Anna...du kommer att ha blivit som en av de där människorna du alltid tittat på och funderat på hur de egentligen kom dit de är. Du kommer att bli vuxen..."
Anna...du kommer att ha blivit som en av de där människorna du alltid tittat på och funderat på hur de egentligen kom dit de är. Du kommer att bli vuxen..."
Nej, jag hade aldrig trott på den historien. Den andra världen var svår och pengarna räckte inte riktigt till. Inkasso stod det på några av breven som kom då och då.
Hade det inte varit för Robban så vet jag inte om de hade slutat komma.
Men nu är vi här. Det overkliga håller på att bli verklighet och i min nya lägenhet där skall jag och Robban bo. Vi har kämpat länge och sparandet har flankerats med funderingar på var, när och hur vi ska bo.
Vi behöver inte fundera längre...
Cementgatan(ja det är ett hemskt namn) nummer något, sju trappor upp mot sjön blir vårt nya tillhåll och hade vi ens anat lite den där kvällen för 20 år sedan, ni vet då bilden ovan togs, då hade vi kanske, men bara kanske köpt en drink mindre.
Eller kanske inte...
Vikt: Lättare i själen och tyngre i plånboken.
Längd: Kommer att kunna se över balkongräcket(jag har prövat).
Tillstånd: Overklig, glad och överväldigad.
Träning: Spinning
Film: Nattsagor på netflix
Ja, man måste verkligen vara om sig och kring sig, så sa alltid mor min i alla fall. Men jag är ju inte sån som person och hade ni sett och hört mig den dan då jag äntligen fick gå in i min nya lägenhet då hade ni sagt så här...
-Meh...Anna lev i nuet någon gång...snälla!
Laters...