Annalysen Analyserar

Ja för alla heter Glenn i Göteborg.

 

I förrgår fick jag en idé om att vi skulle göra en familjeutflykt över en dag och dra till Göteborg och titta lite på mellandagsrean där.

 

Robban som blev helt överlycklig föreslog genast en massa affärer som vi skulle till...öh... nääe.. så var det inte.

Han suckade men följde ändå med med löfte om att få sitta på nåt café och läsa.

 

 

Vi tog bilen imorse och åkte iväg. Under bilfärden lyssnade vi på musik via Robbans mobil och spotify.

När vi satt där och valde bland låtar och lyssnade på spellistor så slog det mig hur långt vi gått i vår utveckling.

 

Jag tänker på hur det var när jag när jag var yngre och åkte på utflykt med mamma Gunnel.

Oftast hade vi hyrbil och åkte runt på somrarna till vänner och bekanta eller släkt och ibland åkte vi på AC-läger.

 

- AC läger? frågar ni.

- AC betyder Adoptions Centrum och de anordnade läger för adopterade med familjer. Svarar jag :-)

 

Med i bilen på den tiden var alltid en bandspelare eller bergsprängare om man så vill.

Den gick för högtryck och det var jätte viktigt att man hade med sig stora batterier. Ja, ni vet de allra största.

Det gick åt många för man kunde ju inte direkt koppla in en laddare till bilen som man kan nu för tiden. Och om ni undrar varför vi inte hade en bilstereo så kan jag bara säga att jag vet faktiskt inte.

Kanske ville jag ha min egen bandspelare för den behövde jag ändå sen när vi var framme. Och det fanns inte alltid en stereo i hyrbilarna

 

Mamma Gunnel fick stå ut med mycket och det var väl mest Modern Talking, Wham och annan fantastisk musik. Fast hon hade nog hellre lyssnat på något annat.

Men jag hörde aldrig ett enda klagomål. Och hon stod ut med mer än jag någonsin skulle göra.

 

Men det är iallfall fantastiskt vad som hänt med all teknik och analysen blir av detta att i det hela har allt blivit bättre och lättare för oss musikälskare.

 

Och jag var ju en sån. Det var aldrig tyst i min värld.

Så fort jag la ögonen på en Sony Walkman skaffade jag en och har aldrig slutat bära med mig min musik.

 

 

 

Ja jösses vad tiden går.

Och det är lite ironiskt att jag köpte Jonna en mp3 i julklapp och hör och häpna det var en Sony Walkman.

Ja det var märket då alltså :-)

 

Men vi var alltså i Göteborg en liten snabbsväng och lite innhandlat blev det allt. Jag köpte byxor m.m.

Det var en trevlig utflykt och nu är vi alla redo att fira nyår.

 

Nästan. Imorgon skall jag avsluta min analys om varför jag inte är helt i fas med mig själv så fort det vankas nyår.

Många är de nyårsaftnar då jag har fått någon slags panik. Jag har aldrig kunnat förklara varför det har bara nästan alltid varit så.

 

Men det tar vi imorrn da.

Gott slut! (undrar när det är man säger så egentligen. Det får jag också ta reda på)

Anna