Året 2023, tankar om framtiden och en mulleskola...
Snö, is, tö, hundbajs i drivor och sen, återupprepning...
Ja, det är en vanlig vinter vi har, möjligtvis lite kallare än vanligt. En dag lyckades jag på egen hand minska temperaturen från 18 minus, till typ 23 minus bara genom att cykla till jobbet. Det hela skedde i den nedförsbacke jag måste passera innan jag når skolans portar. När jag såg ingången till skolan, funderade jag lite på om det kanske ändå var bättre att liksom bara åka hem. Jag tänkte...näe, hur ska jag kunna arbeta nu när hjärnan frusit fast i skallbenet...
Vintern travar på, i skrivande stund ser inget ut som på bilden, då snön nu i princip är borta förutom några drivor som lite retligt råkat hamna där det tar lite längre tid att töa. Ilskan över att det skriks krig i lo och lä har lugnat sig i lilla landet Tuppjucka, där jag för en dag blev kung, drottning, härksarinnan av allt, och så vidare. Men visst är det så, att ingen behöver säga till mig att vara orolig, jag ville bara visa på att jag är det ändå...
Omstart...
Året som gick får återigen bli i bilder. Anledningen är att jag nu verkligen vill framåt. Tendenser finns det märker jag ju, att jag hamnar i ett slags negativt spår där jag maler på om hur man ska förändra världen, och det enligt mig. Nej nu räcker det...för en stund haha...
Håll i er nu, här kommer:
Årsboken 2023!
Vi börjar med ett kort från första timmen...
Januari...tipspromenad på välkänt ställe...
Februari...elevbservationer i skolan. Ämne Konferens...
Mars...påsken firas med nära och kära...
April...möte med våren och grillning i skogen...
Maj...möte med våren och Jonna i London...
Juni...värmen kom och Robbans sommarlook med den...
Juli...jagade utebliven sommarvärme, och fann den i Tyskland...
Juli...årlig cykeltur på Öa...
September...livsomvälvande händelser, där mormor Anna och morfar Robban blev ett begrepp...
Oktober...årets cykelhändelse "Vista Mountain" med årets bästa tävlingsledare i spetsen...
November...året 1973 mötte året 2023 och jag blev exakt 50 år äldre än mitt barnbarn...
December...julen kom, med en förvissning om att nästa år kommer med ljus. Anna och Robban går in på sitt 24:e år tillsammans. Helt galet, när man tänker på det...
Det blir bra det!
Vi lever i en bra tid, vi måste bara inse att kärleken finns och frodas där vi människor finns och frodas. Vi behöver se till att generationerna som kommer efter oss förstår att det finns en verklig värld där solen lyser på det allt det gröna. Där havet möter himlen och skapar färger i mörkret. Min förhoppning är att vi låter dem växa upp utan telefoner, där de inte möter en påhittad värld. Att vi ger dem en värld där de får vara barn, skolan behöver inte börja vid 6 års ålder. Låt dem leva...
Föräldrar ska också få vara föräldrar. Mer föräldradagar och mindre skolår ger möjligheten att lära känna sitt barn lite mer.
FY!!! skriker någon, och jag förstår. Men har vi en verklighet där våra unga till viss del ändå kastar bort gymnasieåren, då de liksom bara inte orkar mer. Då kan vi vinna mycket på att en tid låta år 1 och 2 i skolan vara förskola med kunskapsutvecklande aktiviteter. När jag analyserar det hela lite närmare, så är det kanske då alla unga ska få den utbildning som olika friluftsfrämjande organisationer i alla tider gett oss svenskar.
Ja!!!!
Mulle... Anna, kommer du ihåg. Vi gick ju alla i någon form av mulleskola!
Tänk vi om liksom kunde...
"Kära politiken i Rosenbad. Ge alla våra unga en ny start i livet. Gör det på ett sätt som inte inskränker på någon religionell (haha...bra nytt ord, där Anna) eller kulturell mark. Ge våra barn mer kunskaper om naturen och att leva i symbios med den, de första åren i skolan. Bygg in matten, svenskan och engelskan (utan att det märks så klart). Och sist, inga mobiler innan 15, de kommer inte att behöva den.
Med vänlig hälsning
En välgörare"
Vad skönt nu gick topplocket på ett helt annat sätt. Vem som helst ser att jag har väldigt svårt att låta bli att analysera och tycka. Men så går det när man föds med en analyshjärna. Det där med mulle är en riktigt bra idé ändå det är det, tycker i alla fall jag. Ja, Och nu kan jag gå in i det nya året med en förvissning om att jag faktiskt hade en bra ny idé med mig.
Skönt!
Samtidigt i landet dubbelbuss...
Jonna har också sammanfattat sitt år. Som vanligt med både stil och klass. Och som jag sa till henne, i år med en ökad nivå på både närvaron i det hon gjort med en redigering utan dess like. Musik, händelse och bild hyllar vänner och familj i en salig röra, en genomtänkt röra. Alla blir berörda...
Varsågoda här kommer "Your and Mine 2023 in Rewind"
Laters...
Kram Alla
Kram Ukraina
