Lisebergsupplevelser förr och nu...

Livet / Permalink / 0
Jag har funderat på det där med Liseberg.
 
Jag tänker på när man var liten och sprang som en pingpongboll mellan alla attraktioner för att hinna åka så mycket som möjligt och inte var man rädd heller det skulle vara de värsta åken och helst så många gånger som möjligt.
 
Varje år åkte vi dit och när jag var liten var det med vår fotbollsklubb IFK Öxnehaga en alldeles lysande klubb som fixade mycket och gjorde många ungdomar glada.
 
Och varje år satt vi där i bussen. Vi sjöng och stimmade det var årets höjdpunkt och i våra WCT overaller mörkblåa med vita sträck spred vi oss som små myror där inne på området där vi  sprang runt i timmar.
Och när Lisebergsloopen kom då var det den man åkte om och om igen.
 
 
Kommer inte ihåg hur det var med köer för det sket man i då bara man fick åka loopen hela tiden.
 
Men det där med köer är ju fantastiskt oroligt att stå i och vi som inte åkte så mycket tyckte att det var Helix som hägrade och vi ställde oss i en kö som aldrig tog slut.
 
 
 
 
Sen efter 50 minuter ja då var man ju framme och visst vet jag att så här är det. Men när man stått sådär länge och de med musik och annat byggt upp en stämning.
Då vill man att det skall vara det bästa åket men det var det inte och jag var lite ledsen.
 
Men det var inte helt dåligt och jag som tydligen inte förstår vad en överkorsad kamera betyder tog ett dåligt "jag är snål" kort på kortet som visar hur vi såg ut därute i banan.
 
 
Ja jösses. Anna = Kjell Kriminell liksom.
 
Men det här var inte poängen idag.
Poängen var att jag så fort jag kom in på detta område med fantastiska attraktioner tänkte att Nej! jag sitter hellre på ett kafé, tar tusen lotter eller åker farfarsbilar än åker de där hemska dödsångest åken.
 
 
 
A eller tittar på blommor....typ....
 
 
Men visst vi åkte lite och det är faktiskt fantastiskt trevligt på Liseberg men lite ändrad i mitt förhållande till stället det har jag allt blivit.
 
 
Ja...vi vann lite också tyvärr sånt jag inte gillar a..eller som tur är.
 
Men innan vi åkte hem var det dags för ett sista battle och det gjordes som vanligt i Radiobilarna
 
 
 
Han fick spö...många gånger haha...
 
Vi hörs imorgon
 
En sista söt bild och nu är årets bröllopsdag slutfirad :-)
 
 
 
Laters...
 
 
 
 
Till top