Skolavslutningar härjar med lärare som en skön plåga...
Nu får det faktiskt vara slut med alla skitlånga inlägg!
Jag orkar ju inte skriva lika ofta!
-Ja, fast Anna...du bestämmer ju helt själv, eller hur?
Ja så är det verkligen. Och om man tittar på det faktum att det fortfarande pågår korta roliga analyser därinne i djuphjärnan, så borde det inte vara så svårt att finna korta roliga "klipp" att visa.
- Det enda som kan hända Anna, det är att din dåliga meningsbyggnadssida kommer fram än mer. Samt din fantastiska sär skrivnings oförmåga (hahahahahahahaaaa...). En sida som fått utstå mycket den sista tiden, men så blir det när man sitter nära en fullblods svensklärare. Jag har också lovat att bättra min särskrivningsförmåga...lite grand :-)
Skollivet...
Den sista tiden har skolavslutningar och student härjat som en skön plåga. Nu är de över och jag har gråtit mer det här året än några andra år. Min sköna klass av tjejer med starka viljor och några av de största skolsmotstånd jag sett, har nu lämnat. Jag har tjatat och jag har gnatat om arbetslivets alla måsten och oskrivna regler. Jag har varit den där läraren jag själv efterfrågade när jag arbetade med ny ung personal på hotellet. Ett självskrivet hurra för det liksom.
Om det fungerat är tyvärr lite oklart, och tittar man på elevernas egna olika tankar runt sin student, så blir det tydligt att jag behöver "levla" upp som det så fint heter.
Japp allt går att förbättra!
En sak är dock säker, och det är att vissa saker fungerat, och jag har gjort skillnad, det har jag.
Vidare...
Andra saker som jag analyserat är det faktum att jag väntade ända till början av juni innan jag tvättade och hängde undan de tjockaste vinterjackorna. Analysen visade att min osäkerhet runt vintern ändå inte är någonting mot osäkerheten i att vara nybakad student.
En annan analys kom sig av att jag nu som avslappning tittar om på hela serien om "Downtown Abbey". Det är inte första gången det sker i en tid då stress- och klimakteriefasoner är som störst. När jag tänker på det så har den samma effekt som alla Astrid Lindgren filmer ihop.
Denna gång slår det mig att serien egentligen speglar ett hotell där stammisarna aldrig lämnar. Det slår mig också att jag som tror på själavandring, nu förstår att jag antagligen varit och arbetat på ett engelskt herrehus i mitt förra liv.
-Hur menar du nu?
Jo, jag älskar ju gamla slott och herrgårdar. Jag älskar dessutom att serva och lösa problem. Det krävs ju inte en raketforskare för att se att jag någon gång varit Mrs. Huges. Karaktären vars utseende påminner mig om mormor Mait.
Till sist...
Hyllar jag de elever som nu lämnat.
De lärde mig bland annat att man bör värma upp fransböjarn innan användning, att powerpoint presentationer inte är så intressanta som jag tror, att jag är fin i toffs, samt att jag kan och passar det yrke jag lär ut.
Jag hyllar dem med den låt jag spelat högt varje gång jag tagit bilen till jobbet för att peppa mig själv att vara den bästa läraren. När jag suttit där i bilen har jag föreställt mig att mina elever sjunger för mig, och att texten skrevs för att påverka lärare som mig.
Det är inte första gången jag lägger upp den här på Annalysen sidan...nä, nä, nä...
Men så är jag ju också upprepar kejsarinnan bland alla lärare. Dessutom är jag ju också rätt rolig!
Hit it Armin!
Laters Allihopa...
Kram Ukraina!
