Annalysen Analyserar

 

 

Ja, nu åt de inte upp varandra efter att ha kraschat där uppe på berget. Men visst var det så att när nöden krävde det, då blev det tvunget att äta av det som fanns.

 

Jag har alltid fascinerats av den här historien. Det är något med den som visar på att människors vilja att överleva oavsett anledning är stor. Den visar också på ledarskap och enorm beslutsamhet. Fantastiskt!

 

Förra året i oktober var det 50 år sedan den här händelsen. Året 1972 var nästan över och det nya året 1973 skulle ta över. I landet Chile som utgör ryggraden i en världsdel långt borta är oroligheterna stora. Snart skall allting övergå i kaos när landet inte längre har möjlighet att gå den väg som leder mot ett demokratiskt samhälle. Med hjälp av yttre krafter tar en man med makt över. En man som likt några av de män vi ser idag helt tappat det, vad gäller syn på mänsklighet. Jag skriver inte namnet här idag. Det är inte värt. I min själ hugger jag likt faraonerna bort det ur historien. 

 

Det är i år 50 år sedan.
Som jag skrivit förut så stod det en kvinna någonstans mitt i kaoset där i Chile. I min fantasi tittar hon ut över de Andiska bergen och funderar på hur det kommer att bli i det land som hon en gång föddes i. I mina drömmar är hon en Kondor som sprider ut sina vingar och flyger mot horisonten.

 

Kvar på marken lämnar hon ett meddelande om framtiden, en start på historien om mig Anna. En kvinna som älskar beslutsamhet och ledarskap. En kvinna som tittar på sitt 50:e år med vidöppna ögon och försöker förutspå. Ibland flyger hennes hjärna likt Kondoren ut över världen. Där tar hon in allt alla andra känner, och känner det alla andra tar in. Ibland analyserar hon lite, och funderar över hon hur hon ska kunna hjälpa, förändra eller förhindra. Kapitel efter kapitel skrivs i historien som hela tiden tenderar att gå baklänges. Kondoren är stark men blir ibland lite trött när den inte finner någon klippa att landa och vila på.

 

 

I år skrivs ett nytt kapitel i boken om mig Anna. Innan nyår kände jag att det här året kommer med fantastiska ting. Sådant som jag ännu inte kunde ta på men som jag nu vet finns i horisonten. Det är inte bara en utan flera saker. Både i min närhet och ute i världen, det enda jag inte vet ännu är hur de kommer te sig, eller se ut.

  

---

Film: Mandalorian är tillbaka. Plåtgubben med baby Yoda i släptåg ger den flykt från verkligheten som ibland behövs. Denna serie är egentligen bara till för de som likt mig själv gillar science fiction, men passar ändå många. Någon på jobbet sa att det där, det  är "bara är hitte på" vilket är sant. Samma person sa förvisso att det är bättre att titta på Paradise hotel, vilket gör att påståendet faller lika platt som Vilses pannkaka haha...

---

Livet, livar på. Tentorna kan liknas vid ett Lämmeltåg där hjärnan öser på med kol för att inte behöva stanna, allt i syfte att nå slutstationen före utsatt tid. I skolan är det snart påsklov, i mina ämnen tittar vi på vad turismindustrin har att erbjuda en vanlig Svensson som vill göra något äventyrligt och roligt. Med andra ord, livet flyter på...

 

Dagens Lonnis:

Att leva i London är märkligt. Man betalar nästan 9000 kronor för ett enda rum utan kök och badrum. Dessutom delar man det kök som finns, samt toalett med andra. I Sverige ter det sig konstigt men i London är det standard. Tankar på om det går att skapa sig en dräglig vardag dyker upp och analyseras. Vännerna hemma i Sverige är sååå...saknade, och ensamheten tränger sig ständigt på. Men, då man har ett dna som gillar enorm beslutsamhet och ledarskap, då blir kampen lite lättare även om den inte blir enklare. 

En träff och fest med de nya London vännerna på det...

 

 

 

Kram Jonna min nya förebild.

Kram Kim min nya historie skrivare.

Kram Världen

Kram Ukraina