Cykelhjärntvättad. Ordet som inte finns...
I en spinningsal på Friskis och Svettis...
Det dunkla ljuset speglar svettdropparna på alla de som nu sitter runt mig i salen på Friskis...vårt ställe där spinning, gymping, yoga och annat som späker kroppen äger rum.
Jag lyssnar på musiken som dunkar och följer spinningledarens instruktioner. Som vanligt hittar jag något att fästa blicken på för att få bästa koncentration. Idag är det trampan på en av cyklarna längst bort i rummet, och när den trampas runt, runt uppenbarar sig plötsligt märkliga syner. Ryggar på cyklister som i klunga trampar vägen fram. En backe med ett krön längre bort. En raksträcka där jag ser böljande landskap, skogar, och se, en liten hare där vid sidan av.
När spinningpasset jag är på lider mot sitt slut då ser jag plötsligt ett mål och framför det mina medtävlare som plötsligt ser ut som cyklisterna i tour de France. Jag höjer motståndet på cykeln och när jag spurtar mot mål då tänker jag: Näe! Jag är ju inte ens intresserad av tour de France...hur blev det så här? Jag är ju helt cykelhjärntvättad...! Jösses...skadad av ett ord som inte ens finns när man söker det....
Som ni ser är det inte så konstigt, men som jag sa till mina nya kollegor på jobbet här om dagen. Ibland måste man göra saker för att få umgås lite extra med den person man lever med mest.
Men ja, jag är cykelhjärntvättad. Så är det ju!
Livet:
Vårt liv fortsätter att pringa på. Robban jobbar hemma. En vardag som snart är normal. Jag jobbar på skolan. En vardag som nu börjar sjunka in ordentligt och som nu är normal på riktigt.
Pengarna:
Något annat som också är på riktigt är min lön som nästa månad börjar trilla in med full kraft. Jag tittar på siffrorna och ännu en sten lyfter från själen som är min.
Den är precis så som jag ville ha den. Jag är tillbaka på den lönenivå jag var på när jag lämnade jobbet som "Husfru" eller Housekeeping Manager.
Detta var förvisso något som jag bestämde var ett mål innan jag gav mig av. Och för er som nu tycker att jag är lite fixerad. Ja, jag är precis det. Det är en av de egenskaper hos mig själv som blivit så uppenbart under det här året plus ett halvt som jag varit runt och utmanat mig själv. Som person måste jag ha något att prestera emot. Ett mål. Ett syfte. Och jag måste tjäna bra med pengar.
Analysen av det sista är att jag är rädd för dom. Pengarna alltså.
-Bra insikt Anna!
-Tack mig själv, tack.
-Ja men på gott och ont...gott och ont...!
-Som nästan allt här i livet då :-)
Vikt: Som det anstår en person över 45 år(men med utrymme för förminskning).
Längd: Rätt lång för att vara kort.
Tillstånd: Nöjd och glad att äntligen kunna gå tillbaka till vissa rutiner jag inte sett på över ett år.
Träning: Spinning som sagt och lite speedwalking på det. Ingen simning dock, avvaktar då vi nu är inne i en spännande corona fas(konstigt med ordet spännande och Corona i samma mening).
Film: Battlefield med Alexander Skarsgård och Rihanna samt Marco Polo en netflix serie.
Vad är normalt liv egentligen. Har funderat mycket på det den sista veckan. Får fortsätta den analysen nästa gång.
Ja, samtidigt som den om "ett hårdare klimat i trafiken" eller "hur ska vi lösa ungdomsbrottsligheten"eller "Kan jag hjälpa till med valet i USA så att det blir rätt" eller "Hur fixar man praktikplatser åt många när hotellen lider".
Och så sist men inte minst den om mamma Gunnel som nu blivit rätt långhårig i sin Coronadistansiering hur gulligt är inte det haha...
Så söt 💜
Laters...