Ett gammalt hus skänker samma lugn som ett nytt...
Betong, trä, handtag, kakel, list, rostfritt, vitt och sen ett golv att värma fötterna på...
Att livets berg och dalbana är lika rolig som otäck och hissnande är ingen analys det är en vetskap. En vetskap som förutom att ha snurrat runt i mitt huvud även snurrat runt i huvuden på mänskligheten sedan den som amöba såg dagens ljus. Ni vet, då när allt var svartvitt och eld bara sågs vid blixnedslag...
Här sitter vi i trädgården till det hus där mamma sprang runt och jagade höns när höns fanns. Vi har precis satt in alla de innefönster som behövs för att det inte ska bli för kallt i huset när kylan tränger på. Jobbet vi gjort är utförligt, bomullsrullarna är på plats och skruvarna är ordentligt iskruvade.
Att ombyte behövdes stod klart då alla högg i med liv och lust. Det gamla huset "Runhällan" döpt efter min moster Runa helar liksom själen då det denna dag finns att pyssla med för alla.
Mamma Gunnel går runt och pekar och visar hur fönster skall sättas på plats och vilka buskar som skall beskäras och då och då får vi höra gamla anekdoter om hur det var då på den tiden för längesedan då de hade kräftskivor i det gamla hönshuset och hennes far gjorde parasoller åt Brio inne i snickarboden...
Ja, hon är ju bra på det där med historier och just denna helgen är det så skönt att liksom bara få vara där och lyssna.
Själv känner jag lugnet i att alla i familjen finns runt omkring mig. Jag fotar och fotar för att föreviga och få den bästa vinkeln. Jag försvinner bort i mitt skapande för en stund men blir plötsligt väckt av...
-Mamma...det är väldigt lite hjälpa till med dig just nu...
Kim höjer på ögonbrynet när hon går förbi mig. Jag tittar skamset på mitt arga barn och hämtar de stora skruvar hon behöver för att fästa de stora fönsterna och jag tänker att ja, det kanske hade räckt med ett kort på varje situation. Men hur ska man då veta att man får det bästa kortet?
Några timmar och etthundra foton senare var vi klara. Mamma Gunnel hann plantera och vi hann planera innan vi störtade E4:an hem och fram mot vardag och måndag...
Vikt: Nja...att ta kort i några timmar slimmade inget mer än mitt lagringsutrymme på telefonen.
Längd: Inga av korten är tagna uppifrån så...
Tillstånd: Nöjd och glad men ändå spänd och spännande
Träning: Simmat och gått mycket
Film: Enola Holmes och serien Älska mig samt de sista fyra avsnitten av Gilmore Girls.
Så...
-Anna, hur var det med betong, trä, handtag, kakel, list etc....
Jodå livet går ju trots allt vidare och för några dagar sedan var det dags att spika inredning till den nya lägenheten. Paret Vivetprecis var rörande överens om det mesta och den enda suck som hördes var Annas när Roberth var tvungen att tänka en gång till angående kaklet i köket.
På Munksjöns södra strand växer ett hus fram. Huset där vi skall bo. Om nästan exakt ett år flyttar vi dit. Jag tittar på huset analyserar lite och sen tänker jag att ja...det blir ju skitbra, det blir det verkligen...
Laters...