- Jag går nog upp tidigt imorgon och springer innan jag går till torget...

Livet / Permalink / 1
Ja det var så jag sa igår till min man igår och mina planer för lördagen var ju spikade som jag såg det.
 
Men blev det så?
 
Nej inte rikgtigt!
 
För några år sedan när min 40 årskris var total och jag kände att livet sprang ifrån mig då var det just så jag gjorde varje helg.
Min filosofi var att om jag gick upp tidigt och började starkt med träning och sedan andra aktiviteter så  blev dagarna mycket längre och mitt liv  skulle på det viset gå saktare och förlängas avsevärt.
Mycket märkligt tänkt...
 
Men det var då. På den tiden....
 
Men på senare tid har jag kommit på mig själv med att ha ändrat inställning ordenligt för nu är sovmorgon ett måste nästan.
Jag kan vakna och tänka att visst nu har jag förvisso sovit färdigt men om jag kurar ihop mig till en boll under täcket då blir det ju skit mysigt.
Och om man tänker ännu mer på livet så är det väl så lite till mans att man varje dag när man jobbar och skall gå till jobbet önskar att det är just det man skulle vilja göra.
Kura ihop sig till en boll och ligga kvar menar jag...
 
Ja det var så dagen började och när jag vaknat klockan åtta imorse då låg jag kvar och inte nog med det jag gick upp och åt frukost och sen....ja då gick jag och la mig ett tag till så att jag skulle hinna smälta maten innan dagens löp.
 
Och så det här med löpet det analyserade jag häromdagen och insåg väl att jag inte alltid är så snäll i tanken.
Jag önsksar att jag kunde dementera att jag är lite hetsk i mitt tänkande när jag springer men dagens tankar gjorde inte saken bättre.
 
Idag när jag bortanför jordbron sprang uppför backen upp mot torpa och macken då mötte jag en massa löpare.
De flesta killar och jag tänkte att - Näe vad dåliga alla är som hellre springer nerför backen än uppför som jag.
Ja jösses självgod som få. Skärpning Anna va... men det är ju för väl att ingen hör vad jag tänker. Och det faktum att jag skriver här så att alla kan se..ja, vad ska man säga...
 
Senare på dagen var det dags för bio och "Cirkeln"
 
 
 
Det var en bra svensk sci-fi/fantasy film baserad på en bok jag inte behöver läsa för filmen var bra.
Men det  var lite märkligt för en av huvudpersonerna var så väldigt lik Kim när Kim var i femton, sextonårs åldern.
Och jag tyckte att det var som att sitta och titta på min dotter i två timmar och mer.
Det bästa var väl ändå att hon fick pussas med Max. Han var snygg.
Han heter dessutom likadant som Kims barndomskompis kramdjur så helt plötsligt handlar ju filmen på riktigt om Kim. Eller visst???
 
 

Ja det syns inte lika väl med bilder som det gjorde i filmen men det var lite spooky.
 
Och man kan lugnt säga det samma om personen som sitter bredvid Kim. Lite blond va...spooky...
 
Japp nu har jag bloggat bort melodifestivalen och missat det mesta men jag tror att Måns gick vidare så det är väl bäst att jag lyssnar på låten...
 
La gon alla.
 
Kram Anna
 
 
 
 
 
 
#1 - - Emo-Kim:

Jag ser ut som om hela världen är emot mig på den bilden hahaha! Det gör inte hon i filmen :P

Svar: Haha...ja du ser inte gladast ut. Men jag hittade inget bättre. Men det är fantastiskt likt dig ändå :-)
Annalysen

Till top