Analysen om ensamhet

Livet / Permalink / 1
 
Ja så har då Robban åkt.
 
Tidigt imorse gav han sig av med lite buller och bång och jag vaknade väl inte dirkekt men naturligvis till slut och jag var ju så trött så det blev nog mest en "varför stör du mig när jag är trött" min och det var väl inte menat så men så blev det klockan halv fem på morgonen.
 
Men jag vet att han kom ordentligt fram och nu börjar min träning.
 
Ja det här med ensamhet har jag aldrig gillat och inte helt otippat så har jag alltid haft någon vid min sida och vid närmare eftertanke så var det kanske därför jag så tidigt påbörjade det där med förhållande och barn och ingen kan ju säga att jag var ute och cyklade och förhastade mig för det höll väl i en sisådär tretton år mellan mig och barnens pappa.
 
Men om man går längre tillbaka så fick jag verkligen kämpa med mig själv när det blev tal om lite ensamhet.
 
Jag minns att när mamma Gunnel hade hem sina väninnor på kaffer rep eller syjuntor så fick jag näst intill panik när jag märkte att det var på väg att brytas upp och folk sa att nä nu går jag hem.
 Jag kommer ihåg tomheten jag kände tillsammans med panik och jag skall nu förklara för mamma Gunnel varför jag kämpade emot varje gång det dessutom blev tal om att gå och lägga sig när det var folk hemma.
 
Jag ville vara uppe och jag ville verkligen ha den där uppmärksamheten och jag ville verkligen säga åt alla att inte gå hem.
 
Jag sov dessutom hos min mamma tills jag var i tolvårsåldern och året efter det träffade jag barnens pappa och så var jag inte ensam mer.
 
Efter det tog slut där var jag förvisso ensam ett tag men jag hade ju barnen och jag la dom tidigt varje kväll för att få tid att göra mig av med de jobbiga känslorna.
 
Vet ni vad jag gjorde?
 
Jag la barnen och sen satte jag på en film och stängde av ljudet och sen satte jag på musik och så dansade jag min älskade balett blandat med modern dans, varje kväll. (Jag har aldrig varit så smal som då).
 
A jag dansade ute på lokal när barnen var hos sin pappa för då lekte jag med Sussi och ibland sov jag ruset av mig hos henne för vi var oftast ute och lajade.
 
Allt för att slippa vara ensam.
 
Och sen mötte jag Robban....det är femton år sedan och jag har väl knappt varit ensam sen dess.
 
Men nu har han åkt.
Jag sitter och skriver och blev ändå lite sent eftersom jag har städat och städat sen jag kom hem.
 
Jag funderade mycket när jag städade och jag kom nog fram till att den här ensam paniken kan komma, och jag säger kan, från den tidigaste tiden i livet.
Först blev jag lämnad av de där kvinnorna som efter att ha hittat mig där på gatan i slummen turades om att ta hand om mig.
Den ena tills den inte kunde mer och då till den andra.
Jag var ett och ett halvt år när jag kom och visst minns jag inget men jag tror på riktigt att jobbiga känslor kan sätta sig som ett berg om jobbiga saker händer i tidig ålder.
Dessutom så hamnade jag hos en ensamstående kvinna och hon var ju tvungen att lämna bort mig till extra mammor och dylikt för att leva sitt liv.
 
Analys
Jag avskyr verkligen ensamheten.
Jag är en parhäst
Jag är en andhona
Jag är barnet som tidigt fick lära sig att det är fruktansvärt att bli lämnad ensam.
 
Men jag är vuxen nu och jag har bestämt att det är dags att träna på att vara ensam.
Det känns bra just nu. Barnen är inte här och jag sitter ju här och skriver och lyssnar på Laleh så...
 
Jag måste faktistisk kunna klara det här och jag är på riktigt glad över att Robban har åkt och får göra det han tycker om bäst.
A det lät inte så igår skall ni veta.
Och jag vill härmed be Robban om ursäkt för att jag inte är frun som säger.
- Jaaaaaaaaaaaaa.....ha så kul.
Jag sa det inte men jag menar det.
 
Men jag är väl bara rädd för att bli ensam antar jag.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Men nu skall jag öva genom att gå och titta på "Divergent" för sjuttielfte gången och vet ni vad?
Det finns ingen som kan sucka och säga - Inte nu igen, haha....
 
Bussar och kranar alla
Laters.....
#1 - - RE:

Lille gullefjun. Du är aldrig ensam, du är i min tankar hela tiden
Mvh cykelstollen.

Svar: Tack så mycket cykelstollen. Men jag har ändå lite svårt att förlåta påsken. Men jag ska klä ut mig till Easter Bitch och kräva godis av alla jag ser. Och kanske även en jagärensamsågemigentequilanu gåva. Haha... Puss och kram din egen Easter Bitch
Annalysen

Till top