"Guttaperka Robert"
- Såg ni nu var han där igen?
- Vem då?
- Den där killen som alltid är i närheten av oss på dansgolvet.
- Ja och som liksom studsar...
- Jag kommer inte ihåg vad han heter riktigt, men jag har för mig att Helena sa att han heter Robert?
Haha...vi får kalla honom "guttaperka Robert" är inte guttaperka en sådan där boll av något slag på Gotland?
Vi skrattar så vi kiknar där vi sitter och diskuterar helgen och händelser och folk vi träffat ute när vi dansat loss och druckit.
Lite som vanligt vid den här tiden.
Vilken tid?
Jo året är väl runt 1999,2000 någonting och jag som precis blivit singel och precis blivit nyfödd i livet som just singel sitter med mina två vapendragare varav en är Sussi och munnarna går och vi tjattrar och snattrar.
Och det var vad vi sedan kallade honom "guttaperka" Robert.
Min Robban!
Var vi fick just guttaperka ifrån och att det var en boll med studs i, det trodde jag var en Gotländsk sport med en viss typ av boll som de kallade just guttaperka.
Fast nu när jag googlar hittar jag faktiskt ingenting som styrker dom uppgifterna...
Ja, ja...det var vad vi kallade honom och det var en av de första gångerna vi såg honom och han var ju nästan alltid där på "Red Lion" som stället hette då(dagens Centrum).
Som sagt jag var ny ute i singel livet och jag som efter mina år som hemmasittande(ja inte hela tiden) småbarns mamma hade blivit utkastad i detta liv som jag nu stod och storögt tittade in i.
När vi väl hittat varandra vi tre var vi ändå effektiva.
Och även om det oftast bara var vi tre så hittade vi likasinnade och många nya bekanta på vägen.
Innan det blev en "close encounter" med "guttaperka" Robert så hann vi med en hel del och det var just i dom svängarna som jag upptäckte att det fanns singlar som liksom hade samlats i stora gäng därute i världen där de levde i någon slags symbios med varann.
Ett sådant gäng hamnade jag i innan jag träffade Robban(på rikitigt så att säga).
Och när jag pratade med mamma Gunnel efter några träffar med detta gäng sa jag ungefär så här....
- Mamma, jag har aldrig varit med om något sådant här och jag kände mig så hemma och välkommen.
För så var det och även om just detta gäng inte var något som varade så hängde jag med dom ett tag och jag kände mig så omtyckt.
Och det var väl just det. Mitt själv förtroende var ju i botten men här kom en himlans massa människor och dom plockade upp mig och puttade mig framåt.
Dessutom hade jag efter uppbrottet från barnens pappa mått så dåligt och farit runt i livet som en olycklig själ utan mål så jag hade gått ner ordentligt i vikt och jag vet att när jag började hämta mig så kunde jag klä mig hur jag ville och dessutom hade jag flugit hem ensam från Chicago i USA en upplevelse som var så främmande för en sådan hemmabunden lite tjej som jag var då på den tiden och denna lilla händelse i stora världen gjorde att jag växte några centimeter till.
- Fantastiskt....
Och mamma Gunnel hjälpte mig att få komma ut i detta nya liv och det utan att mitt mamma liv blev lidande.
Nu när jag sitter här och skriver så tänker jag att jag har sådan tur som har min mamma och att hon förstod mig och mina behov...som vanligt då....
Men nu kan man ju tro att vi höll på i en massa år fast det var faktiskt inte men det var en tid som jag kommer ihåg med glädje.
Jag önskar också att jag hade lite bilder från den här tiden. Men jag hade inte råd att ha en kamera just då för pengarna gick väl åt till den första mobilen jag någonsin ägt.
En "Philips" bla, bla, bla... Och den kan vi ju alla konstatera, hade ingen kamera eller andra moderniteter heller för den delen.
Men ett kort på "guttaperka Robert" som han såg ut som "ung" är ju aldrig fel haha...
Japp lite suddigt men man kan ju skönja hur han såg ut då "mannen"...
Imorgon skall jag berätta om hur det var när jag kom i kontakt med Robban och personerna runt omkring "gutta perkan" fast nu gäller det att få historien rätt för den har jag svårt att få grepp om. Men jag skall göra mitt bästa :-)
___________________________________
Nu skall jag äta och sedan bär det av till spinnet.
Jag är taggad och det är så nödvändigt. Min hjärna har verkligen börjat kräva detta med träning för den maler mer än vanligt och jag tänker att det är jätte bra för mig att tänka på det som varit just nu.
Även om de säger att man inte ska se bakåt utan framåt....
Funkar för mig....!
Just nu.
Kram Alla
Kram "Guttaperka Robert"
Kram mig själv
Laters...