Robban!!! Jag älskar dig... (Sa inte jag den här dagen....)
Japp där stod han...längs fram i kyrkan.
Så här i efterhand har han sagt att det där gör han aldrig om.
-Det där gör jag aldrig om...att stå där nervös och alla tittar på.
Ja så sa han om det ögonblicket när han väntade på att jag skulle äntra kyrkan.
Men sen kom jag ju in och allting blev så bra och att han gifte sig med den största yrhättan(mormor Maits uttryck) det visste han och ändå sa han ja...
Tänk dig själv att gifta sig med någon som alltid har tusen frågor och som alltid tänker sånt som ingen annan tänker och som aldrig egentligen vill sitta still...
Fast jag är ju rätt skojig och vem hade annars sjungit "mumin" sången eller "Sov lilla Totte"...jag bara undrar?
Och han stod ju inte där framme ensam, han hade ju sin bästa kompis som höll reda på ringen...
Allt var så fint och när jag nu suttit och tittat på bilder så har jag känt att det hela är så overkligt för det var en sådan fantastisk dag och det är fem år sedan och tiden har gått så fort och jag hänger inte med...(som vanligt).
Fem år sedan...
Jag får säga det om och om igen och jag känner att jag kastas bak i tiden och vi kommer att fira mer av detta nu i veckan som kommer men den riktiga dagen var ju igår den 30 juli och vi bestämde att det var en bra idé att ta med hela familjen för att fira på Liseberg.
Både oss och lite som förlängd födelsedag för Kim som precis fyllt...
Så samlades vi och satte oss i bilen, alla var på bästa humör och Robban hade redan innan på nätet betalat inträde och åkband och allt vad det nu var och det var så skönt att bara kunna slappna av och vi var där vid elva snåret och åkte hem vid 22 på kvällen och jag säger bara...
Vilken härlig dag!!!
-Robban...jag älskar dig!!!
Björn sitter bredvid Jonna och bakom mig och Robban i åkattraktionen "Helix".
Han tycker nog att det hela är lite läskigt och känner väl att han måste berätta för Robban hur han verkligen känner nu när han har dödsångest.
Ja så var det vid ett tillfälle igår och jag skrattade så jag dog men jag förstod ändå känslan för man blir rädd och nervös och vill på något sätt släta över att man skriker som en gris.
Och måhända är det som Kim sa, att det är bättre att skrika för man frigör en massa substanser(som jag inte kommer ihåg namnet på just nu) när man gör det och då mår kroppen bättre...men det är ändå lite pinsamt.
Jag själv hade en liknande upplevelse i en annan åkattraktion som heter "Mechanica"
Och jag hade ju stått en stund(45 minuter) på marken och studerat hur den funkar och ju närmre desto mer nervös och när vi väl var framme och satt oss tillrätta jag, Kim och Jonna, och jag och Jonna(som var mest nervösa) satt och ojade oss om hur rädda vi var, då var det en snäll kille som stod i kön och tittade på oss som skrek "Ni kommer döö..." Vi tittade förvånat på honom men skrek sen till baka..."Vi veeet...!!!"
Han ångrade sig sedan och sa att nä...ni kommer inte att dö...
Men då var det försent och vi skrek tillbaka att jo det kommer vi visst!
Den här attraktionen har med i sitt program att stanna när den står rätt upp så att man får hänga lite i luften och bli ännu mer nervös och det var då jag kände att jag fick lite sån där dödsångest och jag började av någon anledning sjunga på HV låten och det hela var så löjligt men jag kände mig så dum som blev sådär rädd och ville väl spela "Allan". Det hjälpte ändå lite men jag skrek ändå som en stucken gris fast det var som Kim sagt...det hjälpte faktiskt. Och Kim beskrev det så bra sen.
-Jag tycker att det är så skönt att man bara kan få falla fritt och veta att man faktiskt på riktigt inte kommer att dö.
Ja så sa hon och det är väl den inställningen man skall ha. Det är bara det att jag inte är lika cool som hon...
Och så höll det på hela dan igår och vissa saker vi åkte var ju rena barnleken medans andra var skit läskiga och det är ändå tur man glömmer hur rädd man blir och jag hade ju några åkattraktioner som jag förra gången lovade mig själv att aldrig mer åka men som sagt...där satt man med skägget i brevlådan och sket ner sig än en gång...suck...
Japp så var min gårdag. Nu är det söndag och jag har en vecka kvar på semestern men gör ett litet avbrott imorgon och går till jobbet och fixar så att vi alla får lön...eller ja...jag förbereder. Fixar det sista gör ju E och jag tänker att jag skall göra allt för att underlätta haha...stackarn....
Kram Alla
Kram Mitt starka hjärta
LoveNepal
Laters....