En äcklad Annalys och en tillplattad älgloppa...
Checkpoints ja.
Det är ju som jag sagt fasligt trevligt att liksom bara ränna runt i fin natur även om djur som man inte vill kännas vid konstant hotar idyllen som jag vill ha ifred...
-Mamma, jag vägrar att gå till det där öde huset!
Kim och jag har hamnat lite på avvägar och den utpekade stigen på kartan visar sig vara en "no show" och jag håller med för det där huset skriker verkligen mördare och banditer. Men terrängen runt huset är tät och läskig och varje steg i högt gräs känns som ett lockrop till djur som ormar och annat som kan bitas, så egentligen vill jag bara till det där huset i hopp om att hitta en riktig väg.
Vi hittar så småning om ut ur den snårigaste skog jag sett och tacksamt ser vi vägen hem. Jag känner efter och tittar efter smådjur som kan ha tagit kroppen i besittning. Jag hittar inget och pustar ut och tänker att det inte är så farligt ändå.
-ROBBAN!!! Snälla kom och kolla....
Jag sitter på golvet i sovrummet, framför mig på golvet ligger det djur som jag precis sopat ner från sängen. Jag som är fullt medveten om hur det ligger till med vägglöss och annat är nu så äcklad att jag inte kan röra mig.
Robban kommer tittar och så säger han, Anna...det där är en älgloppa.
Jag ryser till och tanken på att jag legat där i sängen antagligen med loppan i håret och sen typ "legat" ihjäl den gör mig så äcklad att jag genast tar alla sängkläder och slänger dem i tvättmaskinen på 800 graders programmet.Borde göra likadant med mig själv tänker jag sen....
Ja nu finns ju inte ett sånt program, men jag låtsas ändå att det gör det, för annars skulle jag inte kunna leva.
Analysen får bli att efter "Hitta ut" äventyr är det luskammen som gäller för älgloppor...dom släpper verkliglen aldrig taget, och då var jag extra noga när jag tvättade håret den där dagen.
Först tänkte jag att så tillplattad som han ändå var så fick han vad han tålde, men sen tänkte jag att nej!!!
Det hela var totalt och superduper äckligt ändå...
Close encounter med älgloppa. Fy det klarar jag mig utan...big time!!!
I övrigt har helgen varit bra. Den började som sagt med att jag hade sommaravslutning för alla goa tjejer som jobbat hos mig i sommar.
Vi åt och drack och drack och åt och sen, delade vi ut lite trevliga presenter och medaljer.
När vi var klara med det formella tog jag mig en stadig eller två och en trevlig kväll blev ännu mera trevlig och när jag vaknade dagen efter lite, lite bakis drog min man(Robban) med mig ut på en cykeltur som innebar att jaga Tobbe som sprang en halvmara.
Han var så duktig och jag också som bakis cyklade nästan samma längd som han sprang och även om jag såg pigg och fräsch ut så dog jag i soffan när jag kom hem och kom knappt upp igen.
Sist denna helg som är pågående så har vi varit hemma hos ovannämnda Tobbe och där firade vi Albins födelsedag med att sätt ihop hans nya fina slott och när det var färdigt...då fick vi inte leka med det haha...
Imorgon är det måndag och kanske blir det en av dom konstigaste i mitt liv.
Som jag sagt det är lite lojt här på bloggen men det är bara för att det är mindre lojt i det verkliga livet och jag kan liksom inte sätta ord på saker och ting än.
Men den som orkar läsa kommer att förstå.
Sist så har vi också fått hem Jonna och Rut. Tack och lov och hurra för det!
Nils-Erik också, även om jag misstänker att han önskar att han stannat kvar på sin resa och att jag nu är hans ofavvis är inte konsigt då jag skickade det stackars djuret rätt in i frysen på ett dygns karantän...
Inget konstigt alls i min värld och så är cirkeln sluten i ämnet vägglus och när jag tänker på det så är det dags att gå och konfiskera Jonnas rygga för ett dygn i frysen skadar inte!
Dags att sluta. Jag önskar alla en fortsatt trevlig söndag. Jag tänker att jag skall se på film och sen, sen ska jag sova så att jag orkar med måndagen som kommer med allt.
Innan jag säger "senare" på engelska så säger jag...Grattis Bence...må du leva i hundrade år...
Laters...