Tabberas...
Ja, en sån som mig som levt länge och vet mycket, vet att ett tabberas är när man äter upp all mat som står på bordet och jag och alla i min generation vet det för att vi har haft den bästa läraren i ämnet "förr i tiden" Astrid Lindgren...
- Vet du vad ett tabberas är?
Jag tittar på Amanda som sitter mittemot mig vid lunchbordet. Hennes min visar att nej...det vet hon inte. Jag skrattar gott inombords men tänker att det även om det tar emot ibland är lite roligt att få vara den där äldre som berättar saker för unga som typ, inget vet...
Vi satt och språkade en stund till runt ämnet Emil i Lönneberga innan vi jobbade bort en timme till för att sedan gå på Qulturums personalfest, jultabberaset...
Ja, så sitter man där bland sina nya arbetskamrater.
Alla är så glada och vi njuter alla lite till mans.
Det delas ut julklappar och dansas runt borden och jag tänker att ja, jag är rätt glad ändå och idag fick jag mitt första mail där en konferensledare tackade så mycket för god service. Jag ler för mig själv och skickar vidare till närmsta cheferna.
För en stund smyger jag iväg och sätter mig på scenen i den stora biosalen, jag funderar lite och tar en selfie, analyser runt livet gås igenom ännu en gång och ett beslut som är taget känns återigen dagen till trots som ett rätt beslut och jag suckar högt och förvånas över hur allt det märkliga jag känt den sista tiden inte känns ett dugg mindre märkligt.
Imorgon är sista dagen innan en längre julledighet och som jag analyserat innan så tror jag ändå att jag kommer att få uppleva en julfrid som jag aldrig förr upplevt och jag tänker att jag skall försöka att njuta så mycket jag bara kan och jag planerar att ta ner min själ på marknivå genom att ha ett Harry Potter maraton. Det där med att livet inte skall kännas märkligt längre känns långt borta av den enda anledningen att jag inte låter livet bli som vanligt...än...
Nu skall jag sova.
TV serien 36 dagar på gatan lever färskt i minnet och torkade tårar på kinden vittnar om hur jag känner att vårt samhälle ibland är så himla omodernt och totalt bortkollrat vad gäller människosyn och civilkurrage.Årets hjälte heter Chistoffer Hjalmarsson och om han vill så röstar iallafall jag på honom som statsminister i ett Sverige där lekstuga råder och vi behöver lite riktiga människor.
Detta årets julklapp borde vara att alla gav varandra en upplaga av tidningen faktum och en kram...
Vi hörs lite närmare julafton.
Laters...