Den sista dagen...
Sista dagen...
Du kom och du gick, men innan jag tog till mig att du var där tog jag mig en funderare nere i poolen. och när jag låg där i vattnet och guppade upp och ner med blicken fäst i taket(där jag minsann såg en massa hål) då tänkte jag wow...varför har jag inte gjort det här tidigare...
Javisst, sista dagen var verkligen här. Vi tog vårat pick och pack, stuvade in oss i bilen och innan jag stängde bildörren tog jag ett djupt andetag för att riktigt fästa den där härliga lukten av rutten tång i näsan.
-Anna du är så konstig...jag menar rutten tång! Jag kanske skall lägga lite i en burk åt dig.
Ja så sa han för några dagar sedan Robban och jag kan väl till viss del förstå eftersom det inte bara är doften av rutten tång som jag går igång på utan även doften av bilgarage och jordkällare.
Men jag bryr mig inte, jag menar alla har väl såna konstiga saker för sig...eller?
Ja, vi var ju faktiskt till slut och badade denna sista dag och när vi var klara, duschade vi och gick ner till frukosten.
-Titta på de där två kvinnorna. Jag pekar ut genom fönstret och Robban sträcker på halsen för att se.
Utanför fönstret håller två kvinnor på att stuva in sig själva och två barn i bilen. Jag följer dem en stund med blicken och så plötsligt kastas jag bakåt i tiden till sommrarna med mamma Gunnel och Eva. Två ensamstående kvinnor som många somrar tog med oss på olika äventyr. Alltid med mycket stoj och stim men de fixade allt galant. Bilar som gick sönder eller när det skulle rivas och snickras i stugan vid sjön Tisnaren där vi var många gånger. Jag tänker att de var så fantastiska, för med mig och Martin som syskonbråkade och Patrik som hade autism så kan det inte varit lätt.
Tankar på hur det var då följde mig hela frukosten men med kaffet kom nutid och jag blev mig själv.
Jag har älskat varenda sekund här i Båstad och jag åker med en nygammal dröm som jag nu känner mig ännu mer nödbädd att fixa. Drömmen om en stor balkong....
Javisst och jag är en bit på väg för när jag är klar här skall jag skrapa trisslotterna jag har i min väska och om livet vill så kanske jag kan skaffa mig en ny "balle" haha...
På vägen hem hände det mycket vi åkte till Robbans barndomsstuga mitt i mörka småland, tog en färja över en sjö och åt lunch på en herrgård samt såg en ruin....
Japp och nu sitter jag här i min egen soffa. Otto Hundén är här och gnäller på mig för att jag inte bryr mig så mycket som jag borde(som vanligt).
Nu skall vi gå och äta.
Jag avslutar för idag, en dag av mycket soft.
Analyserna som gjorts har varit för lama för att nämnas men jag funderat hårt på om det inte ändå är snigelslem i den dyra primern(en sminkgrej) som jag köpte igår?
Japp alla funderar nog på det...
Men sist då.
Badade vi i havet...Robban och jag?
Vem vet???
Jag vet....
Hahahahaaaaa.....
Laters...