Drömmen om ett café...
Någon gång i februari 2016 på Stora Hotellet i jönköping...
- Får jag be er om en audiens...
Jag står i dörröppningen till ekonomikontoret som angränsar till mitt eget kontor och därinne sitter min chef och hotellets controller.
Mötet jag nu ber om har jag övervägt i ett tag för när E fick jobberbjudandet på lönekontoret kände jag att det var dags att se över mitt eget liv och jag ville nu höra vad huset jag jobbar i hade att erbjuda. Jag såg mötet lite som ett PU-samtal där jag själv stod vid rodret och ställde frågorna
Vi pratade om allt mellan himmel och jord där vi satt inne på "Bishops Arms" hotellets pub. Det ordades om att jag ville göra något annat och om vilka möjligheter det skulle kunna finnas för mig som sökte nya utmaningar i livet. Jag fick några svävande svar på mina frågor men tänkte att jag får skylla mig själv då jag fortfarande var yvig i mina tankar och fortfarande inte hade sorterat mina prioriteringar rätt.
Lite senare gick jag onöjd ut i livet och där hittade jag en annons om ett café mitt i vår fina stad som nu var till salu. Utan att blinka skickade jag en förfrågan till ägaren och fick ett glatt svar tillbaka.
Vi stämde träff och hon visade mig runt medan hon berättade om sin affärsidé. Jag i min tur berättade om mina tankar och idéer(mina papper ni vet) och hon gillade det hon hörde. Vi skildes åt utan några överenskommelser då jag ville titta lite på hennes ekonomi och min egen.
Väl hemma bestämde jag mig för att gå en liten introduktionskurs i "att starta eget" och när jag gjort det funderade jag lite till. Det visade sig till slut att det var lite för många röda siffror i caféets bokslut och det hela rann ut i sanden...tyvärr...
Ja, nu är det inte caféet på bilderna. Nä...det är ett café som jag och Robban stötte på i somras.
-Titta Robban...det är så här jag vill att mitt café skall se ut, sa jag. Ja fast med lite ändringar alá Anna då fnissar jag sen....
Ja man kan ju inte bara rusa å stad och köpta caféer. Men min dröm lever kvar och nu väntar jag bara på att storkovan skall trilla ner i knät så att jag kan få "prova" utan att behöva lämna hus och hem haha....
Eller så blir det något annat...kanske ett eventbolag...?
När drömmen om cafét lagt sig fortsatte jag livet med att söka lite jobb. Det första var på ett av vårt hotells största konkurrenter som Housekeeping Manager. Men det faktum att det inte gav mig någon utmaning utan mer en förmaning av livet att gå lite snabbare fram än nödvändigt, gjorde att jag även om jag fick en intervju liksom bara...inte ville...
Allt lugnade sig ett tag och emellanåt var jag nöjd fast ändå inte och när jag var som mest förvirrad och hjärnan var halvt död så hände det här....
- Hur känns det? Jag menar...du kanske snart är härifrån...
Jag och E står bredvid varandra och tittar ut över kanalen i rum 103 . Vi har dragit oss tillbaka dit för att begrunda det faktum att E som nu var i slutet på den rekryteringsprocess hon gått igenom några veckor nu bara väntade på ett svar om hon skulle få jobbet eller inte och vad det skulle innebära. Rummet med sina stora fönster är ett av hotellets största och när jag står där och lyssnar på svaret på min fråga kommer den där känslan och så plötsligt bara vet jag(Saida ni vet) och jag känner hur något brister.
När vi är klara går jag och gömmer mig i det förråd där vi tillsammans gömt oss så många gånger för att "snacka lite skit" eller planera vår framtid och när jag tittar i den stora spegeln med guldram som vi ställt där stirrar jag rätt in i mina egna ögon och min egen röst ekar inne i hjärnan med ett enda ord...FUCK...!!!
Mycket märkligt...livet...
Precis när jag skrev sista meningen ovan kommer denna låt på Youtube. Jag har inte haft den i mitt flöde överhuvudtaget, men den är fin och ramar in dramatiken rätt bra om ni frågar mig haha....
Men tillbaks...
Någon dag senare får E jobbet och jag, jag springer rätt igenom vår stad till ett ställe jag cyklar förbi varje dag och skaffar mig själv en mentor....
Den jag väljer ut sätter mig ner, tittar allvarligt på den förvirrade tjejen och säger...Anna, du har så många nya förutsättningar i bagaget. Men först innan du gör mer...sitt ner i båten...!!!
Men det får bli imorgon...
Nu skall jag byta om och gå ner på byn och äta.
Jag är helt slut och det faktum att min dator suddade ut hela mitt inlägg en gång så att jag fick börja om från början, hjälpte inte till alls faktiskt...
Och det där med stället jag valde att inte välja...det får också bli senare eftersom jag har såååå....svårt med min tidslinje haha....
Mot mitt liv imorgon.
Laters...