När osäkerheten slår till...
Att känna sig osäker är en sådan där grej man alltid hört att man inte skall visa eller ge sken av. Men när man är lite ovan vid känslan(för att det var så längesedan) då slår den ner som en blixt och sätter sig som en opassande hatt på huvudet, eller ja...hjärnan då...
Det behövs ingen psykologutbildning för att komma på att man när man känner sig lite osäker och kanske rädd, tar till alla medel för att livet skall te sig lite som vanligt. Jag gör alltid så och idag hjälpte Kim till när hon och Otto SkällochGnäll kom på besök för en liten kvällsmatsfika alá lite mer genomarbetad.
Men vad hände idag då?
Jo, så här var det. Det som händer borta på Circular Centre är så fantastiskt och så mycket och jag har på kort tid fått lära mig så mycket om mycket. Hjärnan är rätt full av intryck och saker som är superviktiga för andra människors levnadsvilkor har analyserats och bearbetats i min hjärna som redan överarbetar allt annat i världen.
Så, när jag då blir ombedd att förklara och redogöra för allt som händer då blir jag lite osäker för här är så mycket som måste sägas på rätt sätt så att alla som hör förstår.
Det går ju, men inte i det flygande fläng som jag är van vid. Blir man dessutom ombedd att ta det hela på engelska med ord som jag inte behövt använda tidigare i hela mitt liv då blir det läskigt och ja...tokigt.
"Fråga inte mig..snälla..inte nu...vänta några veckor...snääälla....
Åh..nej hon tittar på mig, vad ska jag göra, jag kan ju knappt förklara på svenska...skit också hon tittar på mig...hjälp!
Ta det lugnt Anna...du förklarar bara att din fackengelska är dålig och att du därför avstår...gör det bara...
Men vänta lite...hur säger man fackengelska...? Eh...fuck engelska...nej, nej, nej...det heter det inte haha...vad roligt om det hade gjort det...eh nej Anna nej det är inte roligt...fokuseraaa...
Vänta lite hon ställde en fråga...till mig...faaaan..."
Det ni just läste var hur min hjärna jobbade idag när vi blev intervjuade av några högskoleelever som var ute på sitt eget lilla uppdrag där de skulle ta reda på allt om vårt (uppdrag alltså).
Nu kom jag till slut på ordet businessengelska och gled ur bild och... usch, hur lamt är inte det. Vid närmare eftertanke skulle jag kanske dragit till med fuckengelska för då hade jag ändå lättat upp stämningen.
Mariana som nu släpar runt mig i livet för att jag skall lära gör naturligtvis helt rätt som låter mig vara med på sånt här och jag är inte rädd, jag är bara så fruktansvärt irriterad över att jag nu blir helt och totalt osäker i lite för många lägen.
Men visst i det här fallet, har man inte behövt använda fackengelska så mycket i livet då är det inte lätt. Jag lärde mig det i gymnasiet men de där orden har jag ju inte direkt behövt än så länge i livet så...
Nu är det i alla fall bara att köra en "erase, rewind and update" och liksom bara "move on with a smile".
Fuckengelska haha...jag dööör...och kommer till..."the himmelen där no one forehoppeningsvise not pratar sådär fackligt"
Vikt: kände mig tung idag.
Längd: När Kim fick höra att det var "mini" dagen igår så skrev hon:
-Va?!?! En hel dag för korta?!!
Var är mina presenter???
Och Björn svarade:
-De ligger längst upp i en bokhylla.
Robban skrattade gott och ja, de suger båda två(Björn och Robban).
Tillstånd: Lite tillplattd.
Film: Ingen idag tyvärr men såg fyra avsnitt av "Fixa bröllopet" mycket underhållande.
Jag går och lägger mig nu.
Lite skämmig känner jag mig allt idag för det blev också lite tyst medans hjärnan jobbade på med engelskan.
Men det var idag och imorgon är imorgon och då, då skall jag prata svenska hela dagen...eller?
Laters...