Kära förvirrade hjärna...
Nej man ska på riktigt aldrig underskatta en redan överhettad hjärna för, är den full då är den full och inget gott kommer ut av att utmana den ännu mer...!
Min man och jag har en speciell jargong, vi retas, gnabbas och trimmar på varandra(som det heter när man djävlas lite här i socknen), allt i kärlekens och retlighetens tecken.
Häromdagen var vi i full gång via sms då jag var i Gränna.
Jag ställde frågan om han skulle uppskatta att få en gris att smaska på varpå han skrev något om att han redan hade en gris(han menade mig). Naturligtvis svarade jag att, det var tur att jag då jag redan hade ett svin...
Vi höll på en stund och när han till slut skrev att han jättegärna ville ha en polkagris då svarade jag att nä...det blev ingen för du sög...
Jag flinade gott när jag skrev det där sista för jag kände faktiskt att jag vann lite och när jag sen tryckte på knappen och skickade mitt slutgiltiga svar då skrattade jag lite extra gott...i tre millisekunder...
Jag drog efter andan och gned mig i ögonen för i rutan där användarnamnet står stod det inte längre Robban utan namnet på rektorn på Bäckadal...jag hade skickat sms:et till min chef, rektor J...suck!
Där stod jag i hallen framför spegeln och i det dunkla ljuset såg jag min förskräckta min.
Jag stannade upp en stund och tittade på mitt ansikte som sakta hämtade sig och när jag kommit till sans gav jag mig själv fingret innan jag snabbt som blixten skrev till rektor J och bad om ursäkt....
Som ni ser är allt lugnt.
Men det var långa fem minutrar innan svaret kom...
Och kanske har "någon" rätt. Men jag tänker att det här är jag, Anna och någon läxa har nog tyvärr inte lärts i det här fallet och att sluta retas med min man, det är det inte tal om.
Jag menar...Jonna flyttar snart så nu har jag ju bara en person kvar att retas med och ja, då får man ta att man kanske skickar dumma saker till sin chef...eller hur?
Haha...ja...vad skulle jag göra utan mig?
Det är så sant att Jonna snart flyttar och det blir ett litet klimatbyte här hemma och kanske finner jag mig själv prata cykling hela tiden eller använda cykeltermer när jag ska göra vanliga vardagssaker.
Det skulle vara rätt okej, det tycker jag faktiskt. Det viktiga i livet är ju ändå att man tar det lugnt och inte stressar upp sig här i livet och framför allt att man inte blir en ständig DNF cykelspråk för Do Not Finish...
Ja, och det kanske är tur att man har en elev och CC fylld hjärna för, det ger en ju anledning att pyssla lite vilket ändå är rätt trevligt.
Kolla...
Japp, de fick varsin vip på vår första "våningsservice" lektion idag. De tackade artigt och jag, jag tackade tillbaka glad över att jag överlevt min första lektion den här terminen.
Vikt: Lättat sinne och tung kropp.
Längd: Kunde möligtvis ha växt lite om jag valt att stå ute i regnet idag när himlen öppnade sig och åskan dundrade i dalen som är vår stad och den bredvid.
Tillstånd: Lugn med ett visst uns totalt hjärnryckt.
Film: Ingen idag, men det blev allt lite Bilbo men bara för att inse att den inte var så bra som jag tyckte förut...
Träning: Ingen tyvärr och suck!
Ja, livet knatar på och min hjärna fyller på sig själv utan att jag kan göra ett skit för att stoppa och i sömnen härom natten fann jag mig själv ligga och oroa mig för regnskogen och det faktum att vårt syre nu brinner upp...
Kram Alla
Kram Jorden
Kram Rektor J
Laters...