Herregud vad vi levde...
Herregud, vad har inte hänt de här sista dagarna...?
Tja, du har ju till exempel inte blivit miljonär eller president än Anna och modellkroppen syns ju inte för allt hull. Och om du nu skall fortsätta att häckla så kan ju tilläggas att det inte heller är så att du bor i en lägenhet som har ett fullskaligt kök...suck...
Skämt å sido så är det där sista med köket jättesant och att det nu börjar lida mot midsommar känns sådär även om det faktiskt idag regnade in en liten byggarbetare som frenetiskt satte igång och arbetade på golvet...inne i sovrummet bredvid köket...!?
Ja det är ju bara att foga sig och man kan ju inte få allt som mamma Gunnel och mormor Mait sa...
I övrigt så har det hänt så mycket denna helg så jag hängde inte med själv och bloggen...ja det blev liksom inte så mycket med den tyvärr.
Lördag, vi började med att träna innan vi gick ner till hotellets spa, sen åkte vi till Helsingborg och turade över till Helsingör och där besökte vi ett museum och ett slott. Jag fick rasa runt i trappor och salar samt fick en liten danslektion av en slottsfru.
Vi åt senare Kinamat i Helsingborg och åkte sen till hotellet, tog en drink innan vi såg en film i sängen innan vi liksom bara...sov. Och när vi äntligen släckte ljuset hördes en röst i mörkret som sa:
-Herregud Robban vad mycket vi gjorde idag, jag menar det var ju nästan att vi inte hann
leva...
Ja, det var nästan så och ibland måste man ändå stanna upp och komma ihåg att det är just leva man gör för annars har det ju liksom varit för gäves...
Söndag: Dagen då Robban lyckligt kunde konstatera att man kan förena nytta med nöje eller ja, nöje med nöje om man så vill för min dröm att få se alla rododendronbuskar i blom på slottet Sofiero blev sann samma dag som de ställde upp en hel drös bilar på gräsplanen framför ovan nämnda slott. Det hela var väl kul men ändå inte och när vi tänkte gå då skrek en röst i högtalarna att det snart var dags att starta motorerna på Ferraribilarna och så vipps var jag för första gången i mitt liv fast på ett slott utan att egentligen vilja. Men Robban...han var i bil himlen och jag kunde inte annat än le åt hans lekfulla leende där han gick bland däck och plåt.
Men visst jag fick se en och annan blomma, det fick jag faktiskt.
Japp jag skall inte klaga och det hela var lugnande då jag medan jag gick där bland blommor och blad visste vad måndagen hade i sitt sköte och när jag sedan igår kväll kom hem då var jag spännd som en fjäder inför måndag som är idag. Måndagen då jag skulle sitta ner med mina kära elever och berätta hur det gått för dem på den här kursen som varit min i några månader...
Hur det gick?
Det får vi allt ta imorgon för annars får jag börja kalla bloggen för Annalysens Roman blogg och det vill jag ju inte haha...
Vi hörs nästa gång och då, då skall jag berätta om denna dag som varit måndag.
Det blir ingen vikt och längd idag, mest för att jag inte blivit varken tyngre, lättare eller för den delen längre.
Kram Alla vi hörs när ni ser min text.
Laters...