Vår tids mest skrämmande djur...
Idag när jag vaknade kändes allt som en enda röra.
Huvudet var fullt av det som komma skall, samtidigt som själen var så himla till freds med hur livet är. Det hela blev en härlig blandning och när jag, Kim och Björn lite senare var ute och letade checkpoints blev allt fullkomligt.
Jag gick hem från skogen med högt huvud, nöjt sinne samt en hissnande stor rädsla för ett av vår tids mest skrämmande djur nämligen...fästingen...
Japp. Idag fick vi se en björn...
Alla vi som är födda på 1900-talet och då främst på 70-talet kommer ihåg filmen "The neverending story" Och kan man sin film då vet man att det då och då dök upp en "racer snigel". Den såg precis ut som en snigel med den enda skillnaden att det satt en liten man på och att den verkligen på riktigt(ja om man har fantasi så) kunde ta sig fram lika fort som en rätt snabb bil.
Japp...säger någon men vad har det med något att göra?
Jo, det är så här, för ett tag sedan läste jag en artikel om en ny fästing art som liksom jagar sitt byte. Den känner av på håll att det kommer något varmblodigt och så...jagar den liksom på.
Idag när jag gick där bland buskar och snår så kunde jag inte sluta tänka på det som stod i artikeln och jag funderade lite på hur ett djur som är några milimeter stort liksom kan jaga sitt byte. Efter ett tag såg jag framför mig hur något köttätande kom springande mot mig och så...blev allt liksom lite skrämmande där ute i skogen som i det stora hela var rätt grön, solig och fin. Efter en stund var jag faktiskt lite arg på hela grejen, men vad kan man göra liksom?
Tja kanske tjacka lite TBE vaccin Anna...?
På riktigt!!!
Väl hemma blev det iallafall en genomgång av kropp och inte ett enda veck var oberört. Nix och tänk att ett djur som likt myggan liksom bara finns utan ett ordentligt syfte kan förstöra en sån fin dag i skogen...tur att vi fick se björnar då haha...
Men midsommar afton då...
Vi var som vanligt i Bankeryd med mat,dryck och glada vänner. Det nya i min värld denna midsommar var att försöka ha med telefonen så lite som möjligt och jag tyckte nog att jag lyckades rätt bra med det.
Ja, i alla fall ända tills jag vaknade dagen efter och skulle göra en gårdagsanalys med hjälp av telefonen, och vad jag kunde utröna så blev analysen följande så...Inte lite självupptagen med din fina huvudbonad va...Anna?
Japp luddigt och suddig här och där men still...min fina krans gjord av en hula girland gjord succé i min värld. Och ja den var fin och det roliga är att jag inte tog så mycket bilder mer än de ni ser här. Och i min värld kom tydligen ingen undan...kolla här...
Jah...vad ska man säga.
Det var en super(haha super...) trevlig tillställning och välorganiserad som få. Ellinor hon fixar och donar och vi andra vi donar och fixar så att Elli får fixa lite till.
Haha...ja, men vi är så tacksamma det är vi verkligen!
Dagen efter som var igår blev en lugn en och när Otto Hundén skulle hem då blev det lite familje häng med frukost och annat...
Alla var nöjda och jag tycker att den helg som varit får gå till historien som den första midsommarhelgen på 24 år då hjärnan var utan ansvar och jag gör rätt i som njutit för om jag känner mig själv rätt och allt går som jag vill...då är det kanske också den enda på lång tid framöver.
Ja man kan ju alltid hoppas.
Det blir ingen vikt och längd idag, jag måste nämligen köra en fästingkoll till, japp för man kan aldrig vara för säker nä, nä, nä...
Mot nästa vecka och ett nytt liv igen.
Laters...