Smörkniv...potatissticka...mössa...
Tänk er att ni varken kan läsa eller skriva.
Tänk er att ni måste lämna era hem och aldrig mer komma tillbaka.
Tänk er att ni ser er man, syster, bror, mamma eller pappa bli dödade.
Tänk er att ni kommer till ett land långt borta där ni inte känner någon.
Tänk er att ni inte kan kan tilltala någon eller fråga för ni kan inte språket.
Tänk er att ni sitter instängd i en lägenhet och inte har något annat att göra än att sitta och titta.
Tänk er att ni efter många om och men får hjälp med att komma vidare.
Tänk er att ni i all er sorg och ångest plötsligt hittar ett ställe där ni kan få ro, ett ställe där man får träffa andra i samma situation, ett ställe där någon lär er något nytt, som att läsa och skriva.
Ett ställe där du blir själa glad när någon håller upp den enklaste sak och lär er både vad det heter och att skriva ner det.
Tänk er glädjen när man äntligen blir sedd..
- En smörkniv...
Jag pratar så tydligt och sakta jag kan och de 12 ögonen som tittar rakt på mig är stora som tefat.
-En stekpanna...
Varje gång jag säger ett nytt ord böjer de sig över sina papper och skriver av det jag efter varje ord skriver på tavlan.
-En potatissticka...
Nu blir det livat i gruppen och jag får ta till min förmåga att förklara med tydliga ord och händerna för...vad gör man med en potatissticka egentligen?
Vi sitter vid butiken på Circular Centre, jag har dragit fram whiteboardtavlan och håller som bäst på att lära de goa tjejerna vad olika saker vi säljer heter och hur de ser ut i skrift.
Några av tjejerna är analfabeter och det är nästan första gången de håller en penna i handen och skriver på ett papper.
Jag sneglar lite på det de skriver där jag går fram och tillbaka med diverse köksatteraljer i händerna. på deras papper visar sig nu bokstäver som de ser ut hos ett femårigt barn.
Men vad gör väl det när det är bokstäver.
Plötsligt ändrar jag taktik och pekar på tavlan och säger, Kolin...hämta en sån här. Det jag pekar på är ordet stekpanna och när hon hämtar rätt då sträcker jag händerna i luften och hurrar. De andra tjejerna stämmer in och leendet i Kolins ansikte vill aldrig ta slut och min själ flyger med alla de vita fluff frö flingorna ute i stan, upp, upp mot himlen.
Japp...det där kändes riktigt bra och upptakten till det hela var att det blev lite si och så med sysselsättningen för tjejerna en stund. Dejana tittade på mig med tacksam min när jag föreslog min lilla spontan lektion.
Och japp igen, jag har fått mersmak och känner att jaa, det kanske är så här livet skall bli ändå...
Vikt: Lätt som ett vitt fluff frö.
Längd: Ja jag växte allt en rätt lång bit idag.
Tillstånd: Trött, nervös och otålig. Imorgon är det marknad och jag skall stå där med CC hela dan...
Film: Har inte hunnit för jag har förberett inför marknaden med Mamma Gunnel och Mariana.
Träning: Köpte fel storlek på etiketten hos PacsOn och fick cykla fram och tillbaka två gånger.
Men vad gör väl det när jag fick en pratstund med Jonny och Andreas samt gussa lite med en 6 månaders valp.
Nu är jag trött och måste verkligen sova. Imorgon skall jag stå på marknaden mellan 09:00 och 21:00. Har ni vägarna förbi så står jag där mitt i Jönköpings city någonstans mellan Dressman och gamla Hennes & Mauritz.
Det blir inget blogg då inte så vi hörs på lördag eller söndag.
Laters...