Kära söta...
På en skola i Jönköpingsområdet...
-Du gör ett jättejobb med de här tjejerna Anna...jag hoppas bara att det ger dig nåt...?
Jag tittar på Jörgen där han står, han är gammal i gemet och har jobbat i flera år med elever likt dom jag har i min lilla monchhichiklass och om han säger det då är det bara att suga åt sig.
Jag vänder mig om och tittar på mailen där jag just skickat ut ett meddelande i cyberrymden, ett mail med destinationer hos några eller sex av de hotell där mina tjejer nu huserar på praktik. Sex hotell som jag nu ämnar få med i den grupp där vi tillsammans skall diskutera hur vi skall få ungdomar att stanna i den branch som vi alla älskar.
-Ja, det ger mig en massa faktiskt, så är det verkligen...jag tittar tillbaka på Jörgen som inte ler utan bara nickar allvarligt...
Egentligen är det inte märkligt alls för att se dessa tjejer sitta på min lektion med näsan i datorerna är så fantastiskt. Inte helt tysta för det diskuteras ivrigt om livet och jag har inget emot att det inte är tyst exakt hela tiden för jag, jag klarar själv inte tystnaden så bra, det har jag aldrig gjort.
Fast visst ibland blir det lite TMI (to much information) ibland vilket de också direkt får veta och då skrattar de så de dör och taket lyfter och jag, jag skrattar med.
Men så plötsligt, är det tyst och de sjunker in i det de skall göra i en stunds allvarsamma funderingar kring det där med hotell och turism. Och i de stunderna då tittar jag på dem och ler och jag tänker...
"Kära söta...hur det än går för er så kommer jag att sätta spår och jag, jag gör skillnad, precis så som jag ville"
Vidare...
Det lackar mot jul och jag och resten av folket i landet Skumtomte förbereder eller har pyntat inför första advent. Jag själv sitter förvisso som alla ser och bloggar, men så fort jag är klar för idag då bär det av och jag dyker ner i jullådan för att välja ut det som kommer upp det här året.
Ja, det kommer att bli fint och när Jonna kommer och Kim då hoppas jag att de båda får den där julkänslan de hade när de var små, den där känslan jag fick då jag gick upp på morgonen hemma på Kohagsgatan och mamma Gunnel hade pyntat en hel natt för att göra om huset och få det i julmood.
Hon lyckades varje gång och jag dansade runt i huset likt djuren i "Beatrix Potters sagovärld" och liksom bara njöt och kände mig julig...
Vikt: Idag lätt och imorgon julbordstung
Längd: Ja, hur kommer det sig egentligen...att man i vuxen ålder bara växer på bredden...?
Tillstånd: Lite förtvivlad då mina siarkunskaper ställer till det och att alltid känna på sig saker som sen blir sanna är inte kul längre. Annars Glad och jul lugn...
Träning: Igår var det spinning i 75 minuter och idag, ja då sprang jag i en trappa i fem.
Film: Ingen idag just. Pratade dock film med en filmintresserad elev och sa att jag hade 200 filmer hemma.
Jag hade fel!
Det var femhundra.
Dagens Lonna
Jovars...idag var hon ute på Oxfordstreet och shoppade vilket hon så glatt berättade för mig efter att jag frågat om hon lever då jag fått veta att en man idag gick bananas och attackerade folk på London Bridge.
Som sagt en gång höns mamma, alltid höns mamma.
Hon har dock verkligen jobbat och nu kommer här hennes senaste skolarbete och jag säger bara...
"Kära söta, du passar lika bra framför som bakom kameran och jag som din mamma tittar och växer med dig. För du, du kommer att göra skillnad på ditt sätt en dag..."
Nu skall det pyntas i huset som är vårt.
Imorgon bär det av till Bunn och julbord.
Jag säger bara...fy tusan vad det skall bli trevligt för det året, då skall jag vara med hela vägen!!!
Laters....