In the shadows...

Livet / Permalink / 0
På ett hotell från ett forna liv... i mitt liv...
 
-Ja, jag måste först få säga att det är ödets ironi att jag står här framför er och pratar på det hotell som var min arbetsplats i så många år...
 
Jag harklar mig och tittar ut över salen och salen tittar tillbaka. Där sitter forna kollegor, nya kollegeor, politiker och annat bransch folk och där på kanten sitter även en känd kock som likt mig själv skall prata och hålla låda.
 
Allas ögon är som sagt riktade på mig och helt plötsligt kommer jag av mig när jag inser var jag är och vilka det är som lyssnar.
 
I några veckor funderat på vad jag skall säga om mina studiecirklar och allt runt dem och är så tacksam att få stå där i lokalen, men jag har precis fått veta att min tid i rampljuset gick från fem, tio minuter till typ två och förutom att jag känner mig nervös är jag också lite besviken på att jag inte skall få säga allt det jag har att säga och då kommer jag av mig för det jag vill ha sagt är ju så viktigt...för mig...!
 
Bildresultat för kocken eriksson
 
Här är han Fredrik Eriksson och även om jag nu möjligtvis stulit en bild från nätet så känner jag att det är nödvändigt då denna man gav mig och mitt ego så mycket beröm att det skinn som ofta anses vara olivbrunt??? nu blev lite rött och jag säger bara...Tack, tack för att du såg mig och det jag vill göra...
 
Och visst fick jag sagt lite av det jag ville säga, det fick jag verkligen och jag är så tacksam för det.
 
Vidare...
Politiker ja, det märkliga och coola med att hänga efter en sådan som Mariana är att man aldrig vet vad som väntar runt hörnet. Igår korsade en man med ambitioner min väg och jag som är den mest opolitiska jag vet fick en ny chans att prata lite om mig själv och vad jag gör och vill göra med en politiker som vet vad han själv gör och vill. Mariana fick samma chans med den enda skillnaden att hon fick en mindre hjärtinfarkt när jag sa ord som "fisit" mitt i en mening, men så fick hon ändå en ny kunskap för ja, vi svenskar uttrycker oss så när vi förklarar för någon att vi inte suttit och rullat tummarna, eller ja, att vi inte suttit och fisit bort tiden eller ja...man har inte latat sig helt enkel haha...
 
Höstlov...
Ja, jag har i dagarna höstlov, inte för att jag fattat det än då jag varit i skolan och jobbat ändå och att nu plötsligt ha betald ledighet är en rätt märklig känsla.
Förr i världen hette det desstuom potatislov. Alla barn skulle ut och plocka potatis på fälten och ja, som ungdomarna har det i dagens läge kan man väl tycka att en stunds potatisplockande skulle vara att föredra framför skärmtid och annat som främjar framtida hjärt och kärlsjukdomar.
 
Vikt: Ja det där tjatet om vikt fortsätter och i min sfär så är nog det underliggande syftet att jag själv inte skall glömma att röra på döfläsket efter en allt för lång stund framför en telefon, dator eller i mitt fall film...
Längd: Tja kolla här:
 
På en stol dessutom och hade jag inte vetat att killen som skrattar heter Dennis så hade jag trott att det var Alfons Åberg där i bakgrunden.
Tillstånd: Jag vill uträtta så mycket och även om jag har lyckats med massor så finns det mycket kvar att göra men så någonstans i allt detta så har en tanke dykt upp, tanken på hur farligt det är när man glömmer sig själv i jakten på just, sig själv!
Film: Ingen de senaste dagarna.
Träning: Ingen idag heller men satsar på spinning både morgon och kväll imorgon.
 
Ja, nu blev jag inte så förnärmad av att någon skrattar åt mina tillkorta(hahaha...eh, nej)kommanden men mörkret ute har nu ändå fört med sig tankar på hur, var och i så fall varför med vem?
Och även om jag nu känner att jag börjar hitta hem så bottnar sig oron i att jag gav mig ut på ett uppdrag...uppdraget att hitta mig själv mitt i livet, att hitta det där som jag så länge sökt efter...
 
 
Sometimes I feel that I should go and play with the thunder
Somehow I just don't want to stay and wait for a wonder
 
Japp...det är tur att man kan titta på dagens Lonna och få lite tips på hur man ser soligt när det är roligt haha...
 
 
Halloween närmar sig och på lördag är det ett helt år sedan min sista dag på "Hotell Kantarell"
 
Laters...
Till top