Mörker kräver ljusbärare...
Jag har snart levt i 47år, haft barn i 30 och jobbat lika länge fast lite till. Jag har varit ihop med Robban i 20 och varit gift i 9.
Efter en närmare analys kan man absolut säga, fy faan Anna vad du har levt mycket...
Ingenting...det står verkligen ingenting...?
Jag stirrar på skärmen, skrollar och letar men nej, ingenting...
Men först...
Sommarens äventyr är snart till ända. Jag och Robban firade vår bröllopsdag med att vandra i alla de delar av Göteborg som vi aldrig tidigare sett.
Om det var romantiskt?
Tja, det beror på hur man ser det. Vi firar i år 20 år tillsammans och romantiken under dessa år har liksom varit på den våglängd som gör att det alltid känns romantiskt när vi gör något. Haha...det kanske låter sorgligt men det är bara positivt. Men visst nästa år firar vi tio år som gifta och det behöver uppmärksammas lite extra. I alla fall i min värld.
Nu finns det inte så mycket bilder på det bröllopsdagsfirandet eftersom jag börjar bli bra på min nya sport...Låt mobilen ligga i väskan!
Men här är en bild från här hemma på våran gata i stan när vi gör något romantiskt.
När vi liksom bara skulle gå till affären och köpa mjölk...
Mina sommarpratare har fortsatt att fascinera och lära mig saker. Som att jag kan bli diplomat då jag inte är lättimponerad och saknar hierarki tänk när jag träffar andra människor (vilket inte betyder att jag inte respekterar andra). Att Mona Salin, Gunilla von Platen och Linda (Miss Li) Karlsson är personer jag vill känna. Ja alla de jag lyssnat på faktiskt. Jag har lärt mig att vi i Sverige har en riktigt bra överbefälhavare som i alla fall jag känner mig trygg med och att komikern David Sundin är sig själv mest hela tiden.
Ja, det känns verkligen som om jag fått en hel bunt nya kompisar...
Skoldans dator, min jobbdator som jag så fint ställde i ett hörn i början av sommaren för att den skulle få vila efter att ha varit friskt använd en längre tid, tog jag idag fram för att äntligen få information om hur jag och eleverna skall ha det i framtiden, vår framtid med fortsatt Corona.
Vår framtid där vi kanske äntligen skall få träffas personligen igen.
Jag väntade en extra dag innan jag öppnade datorn det gjorde jag för det är ju ändå rätt spännande och lite nervigt.
Men det blev inte så spännande. Alla kanaler var tomma. Det stod verkligen ingenting. Det är ju egentligen inte så konstigt med tanke på att semestern knappt är slut. Men jag var ändå lite besviken för jag älskar att kunna förbereda mig. Men visst, å andra sidan blir det ju lite extra spännande i några dagar till och...hjärnan får vila ännu några dagar.
Min Lista:
Mål: Att hitta balansen så att jag kan hjälpa mig själv, min rektor, min mamma, min man, mina barn tja, varför inte alla som kommer i min väg liksom...
Syfte: Mörka tider kräver ljusbärare och jag vill vara en av dem.
Tycker: Att det där med att unga skjuter och dödar utan förbehåll är fruktansvärt störande och sorgligt. Jag vill att ledare bestämmer att vissa saker skall svida omedelbart för att förarbeta från början och tidig ålder. Som att få böta på plats om man förstör, bär kniv, eller annat som kan skada och så vidare även om man är typ...fem år. mellan 500 och 1000 kronor. Och om man inte har pengarna på sig ja, då får föräldrar komma och betala. Som små nyp varje gång man inte sköter sig.
Gillar: Att det snart är dags för lite vardag så att jag kan planera, utföra ideér och oroa mig på vardagsbasis.
Ogillar: Att jag behöver en klänning till då sommaren tycktes vara över, men jag sitter och skriver med 29,2 grader på termometern.
Sist: Lena Endre är en fantastisk kvinna och inspiratör. En kvinna som igår gav mig mycket "ja, just det" och "jaha...". Men också följande citat och ögonöppnare för en person som jag hittills bara tänkt på som "Hon med det trassliga håret". En person som jag inte förstått mig på överhuvudtaget.
Men det är ju aldrig för sent för någonting här i livet. Och skulle det visa sig att det är försent, ja då är det för att man är rätt död...
Så här kommer några citat från: Kristina Lugn #förstårdigbättrenu
"Det är ett sorgearbete att leva.
Om man inte förstår det bli man aldrig glad"
"De flesta jag känner oroar sig i onödan.
Jag glädjer mig i onödan istället.
Jag tycker det är mycket roligare"
Och det där med ljusbärare.
Här är ett lysande exempel på det...
Min kära vän Christin, denna fantastiska tjej som var husfru på Scandic Portalen, husfrun som inte tvekade en sekund och kämpade vidare när någon av mina elever halkade efter i livet, blev till slut en av de personer som blev permiterade på grund av Corona. Nu har hon fått chansen att visa vad hon kan på min gamla arbetsplats Stora Hotellet och naturligtvis kommer jag springande när hon ringer mig och ber om hjälp. Eva hängde med och när vi lämnade en bra stund senare så hade vi hjälpt en husfru kollega att se lite ljusare på tillvaron.
Japp, mission completed och det kändes såååååå...bra!
Nähä...
Nu publicerar jag mitt inlägg, tar på mig löpardojorna och går ut och lyssnar på Patrik Lundberg.
En adoptivproder in arms. Han som gör mycket av det som jag tänkte göra. Vad kul att få lära känna honom lite grand. Få lite mer...I am adopted, and i now it feeling :-)
Nästa gång skall jag återigen göra en liten lista.
Listan om att leva och vara, på allerten ja, ja, jaaaa....
Kram Alla
Laters...