Och så tar vi det en gång till....
Att göra skillnad bla, bla, bla...
Ja, jag har sagt det en två och tio gånger det här sista året och nu idag den 3 februari år 2020 då sköljde det över mig som en varm våg av känslor och jag som stått och tittat på när andra i min närhet blivit rörda till tårar och liksom inte fattat hur man kan bli sådär känslig, fick nu gå undan för att inte förstöra full konsentration med mina tårar....
-Nej, nej...du behöver inte torka av ytterdörren varje gång, vi gör det en gång i veckan...
Konversationen i rummet mellan min adept och den härliga städerskan som nu stolt visar sina städmetoder och knep, pågår hela tiden de två timmar vi är på plats där på Grand Hotel för att få se och prova på ett liv som man visste fanns, men inte sett på nära håll.
En ärlig chans att få tillföra något...
Min tillflykt blir toaletten där jag sitter länge och går igenom om det jag gör är speciellt eller bara sånt som alla gör. Är jag en egoist eller är jag godhjärtad....? En inre kamp mot jantelagen uppstår och återigen står jag där och känner att jag inte är nåt och sen...blir jag förbannad, på allt...igen.
Vi lämnar hotellet och tar oss tillbaka till CC där tjejerna berättar för alla som vill höra, om det fantastiska som hänt. Om att de fått vara med på ett hotell och städa. Stolta som hönor över ett nylagt ägg är de och jag tittar roat på och får nästan gå undan igen...
Att göra skillnad.
Som sagt jag vet att jag både skrivit och sagt det förr men inget har varit som idag, inte så intesivt....
Efter min resa på små rosa moln var det dags att landa och väl på marken träffar jag en person som inte direkt flygit på rosa moln den här dan, men när han är läkt, då kommer han nog flyga med ny luft under...eh...näsan?
Dagens Lonna:
Jonna lever på, hon har köpt dekorationer till sitt rum samt satt upp hela sitt liv på väggen. Dessutom har hon varit på...vänta på det...Bafta galan i Royal Albert Hall mitt i London...
Ja, nu var det inte riktigt där på röda mattan hon var med kreti och pleti av folk som brukar vandra längs just en röd matta.
Nä, hon stod mer åt sidan, bakom plank, bakom ett staket. Men hon var lika glad för det och ja, hon såg faktiskt "Eggsys" huvud, ja eller Taron Egerton som han heter på riktigt. Ni vet, killen i Kingsman.
Långt borta i verkliga livet är en definition. Speciellt om man som Jonna är i London och inte här i Jönköping...som jag!
Vikt: Idag känner jag mig lite rund igen faktiskt. Synd!
Längd: Återigen det där med definition. Ställ mig tillexempel bredvid Paula Abdul hon är 152 cm hög.
Tillstånd: Glad, rörd, rädd, orolig, framtidsförhoppfull
Film: Jag och Kim var och såg "Little women" Serien var bättre.
Träning: Alltså jag får inte till det men visst, jag går väldigt mycket det gör jag...
Man kan inte bara stå och titta på, nej för om man känner att det är det man gör och ändå inte gör något, gå vidare och gör något där istället....
Häng med liksom...
Laters...