Om, apropå...
Apropå fjällen...
Våra resor upp till Granfjällstötar och annat gick till på olika sätt. Bil var dock det vanligaste och som alla andra i vår ålderskull 70-talister så skedde resorna utan både rim och reson.
Att åka över 50 mil utan bälte var inget ovanligt och att ligga uppe på "hatthyllan" hände då och då. Eller så fällde man liksom bara ner hela baksätet bäddade ner alla ungar man hade och körde hela natten för att undvika vanligt tjaffs och käbbel.
Uttrycket Inget konstigt alls får här en motsatts och jag säger bara...allt är bara konstigt...
Apropå tjaffs och käbbel...
-Anna...jag och Kajsa(fingerat namn) har bestämt innan vi gick till din bil att Kajsa sitter i framsätet när vi åker dit till hotellet och jag sitter där när vi åker tillbaka till Centret...
Habsa sitter i baksätet och jag tittar på henne i backspegeln, hon är jätteglad och berättar vidare om hur hon och Kajsa träffats på CC och blivit jättegoda vänner.
Jag lyssnar vidare gapskrattandes och tackar dem för att de varit snälla nog att bestämma turordning och annat innan de satte sig i min bil "Larry" och skonade mig från tjaffs och käbbel
Apropå bara konstigt....
Ja, vi har rätt roligt på min studiecirkel och dagen efter min bilfärd med Kajsa och Habsa så var det dags för de andra tre i gruppen att återigen åka till min gamla arbetsplats och prova på att städa lite till. De fick en massa nya erfarenheter och jag fick kämpa mot den konstiga känslan av att jag inte längre jobbar där....
Men alltså livet...
Hur kan det bli så här bra och när de städat färdigt för dagen då fick jag vara med och se hur det ser ut i ansiktet på människor när de får en glimt av en möjlig stundande framtid och i och med den tillagda extra dagen vi fixade på hotellet så får de en ännu fler möjligheter på sin färd. Att det sen inte är jag som bestämmer hur det blir i slutändan känns lika skönt som oroande....
Tänk att stå sådär långt ifrån arbetslivet, du kämpar på i en ny värld, en värld där du inte känner till mycket om mycket och där du är helt utelämnad åt ödet och de människor som håller i det.
Jag är en sådan "ödes"människa och hur det än går så vet jag att jag gjorde skillnad.
Och tänk att få sitta och prata med en till person som faktiskt kan hjälpa om det går...det är få förunnat i den värld som är deras...
Aporpå vår värld....
Dagens Lonna:
Ja, vår fattiga student i London lever på. En glad tjej som sist vi talades vid berättade för sin mamma att hon nu går så mycket att hon börjat få ont i höftena. Som mamma förfäras jag naturligtvis även om jag känner att det där, det är bra då Jonna, vilket hon själv vet aldrig har varit särskilt sportig, och jag vet att om man bär på lite oro så är rörelse det bästa.
Win, win för alla. Ja förutom Jonnas höft då, men.det är inget som inte går att fixa med ett par nya löparskor. Och som tur är för Jonna så är jag faktiskt på riktigt skyldig henne just ett par sådana....
Vikt: Känner mig som Nalle puhs ballong
Längd: Halva soffan jag sitter i med utsträckta ben är tom
Tillstånd: Orolig, nöjd, stolt och förhoppningsfull.
Träning: Ingen idag
Film: Sagan om de två tornen och snart Downtown Abbey som jag nyss köpt.
Apropå betyder ju också lägligt och jag som fortfarande vandrar fram i livet utan torrt på fötterna känner ändå att jag nu nästan precis ett år efter att jag slängde mig ut och gjorde mig själv oanställd har hamnat i rätt många situationer som helt apropå liksom bara hände i rättan tid.
Laters...